Vem entusiasmeras av dagens riksdag? Ingen. Samma gråa sörja överallt. Men tänk om de stora statsbärande Socialdemokraterna och Moderaterna istället för Vänstern, KD och Centern kunde få sällskap av
Snaggade medelålders män i kostymer från Dressman vid sidan av medelålders män i skinnvästar. Visst skulle det bli instabilt, och börskurserna skulle nog störtdyka, men SVT24:s sändningar från riksdagen skulle äntligen kunna få miljonpublik.
Den kommunala självstyrelsen har en lång historia i Sverige. En viktig milstolpe är 1862 års kommunallagstiftning. I början av 1860-talet hade vårt land cirka 2 500 kommuner av skiftande storlek. Denna kommunindelning kom att i allt väsentligt gälla ända fram till i början av 1950-talet. Kommunsammanslagningarna mellan år 1952 och år 1974 innebar ett kraftigt minskat antal kommuner. År 1955 blev det obligatoriskt med fullmäktige i kommunerna. I de små landsbygdskommunerna hade man länge i stället haft en kommunal stämma med alla röstberättigade kommunmedlemmar som högsta beslutande organ. År 1971 avskaffades benämningarna stad, köping, landskommun och municipalsamhälle till förmån för en enhetlig kommunbenämning nämligen just benämningen kommun. Därmed försvann även benämningarna stadsfullmäktige, stadskollegiet, drätselkammare etcetera.
Fram till statskyrkans avskaffande år 2000 var Svenska kyrkans församlingar kyrkliga kommuner. Dessa kommuner hade också beskattningsrätt. Den kommunala självstyrelsen har i praktiken till stor del avvecklats genom ständiga statliga påbud och uppgifter som läggs på kommunerna. När rikspolitiker vill visa ”musklerna” i någon fråga handlar det nästan alltid om att besluta på riksnivå och sedan låta kommunerna realisera. Kommunerna ses i realiteten som statliga myndigheter och inte som självständiga politiska arenor. Listan på exempel kan göras mycket lång. T.ex. maxtaxa inom barnomsorgen, flyktingmottagande m.m. Till detta kommer den olyckliga gemensamma valdagen för riksdagsval, kommunalval och landstingsval.
Här skall presenteras ett antal förslag på förändringar som innebär förbättringar:
1. Återinför städer! Kommuner skall vara av två slag: Städer och övriga kommuner (benämnda endast ”kommuner”). Möjligen kan ytterligare en kategori finnas nämligen municipalsamhällen. De kommuner som var städer och köpingar fram till år 1971 skall nu vara städer. Därutöver skall ytterligare kommuner som uppfyller krav för stad-status i enlighet med kommunallag vara stad i fortsättningen. Regeringen kan besluta att ge kommun status som stad.
I städer skall finnas ett direktvalt stadsfullmäktige, stadskollegiet (också direktvalt), drätselkammare etcetera. Där skall även finnas en direktvald borgmästare som är stadens ”regeringschef”. Huvudstaden Stockholm skall givetvis ha en särställning. I andra kommuner skall finnas ett direktvalt kommunfullmäktige, kommunstyrelse etcetera. Där skall även kommunstyrelsen var direktvald. I de riktigt små kommunerna behövs dock inget fullmäktige etcetera utan där kan kommunmedlemmarna samlas till stämma och avgöra gemensamma lokala angelägenheter. Dessutom skall folkomröstningsinstitutet vara starkt.
2. Dela upp sammanslagna stora kommuner! Målet skall vara att Sverige åter har omkring 2 500 kommuner. De stora kommunerna har endast inneburit distansdemokrati, centralisering, anonymisering och stora avstånd mellan väljare och valda. Svenska kyrkans församlingar skall åter vara kyrkliga kommuner med beskattningsrätt (denna skatt skall dock endast betalas av medlemmar av Svenska kyrkan). Den s.k. ansvarskommittens förslag om regioner skall inte behandlas närmare här men skall absolut inte genomföras. Om det skall finnas regioner får sådana växa fram ”underifrån” inte tvingas fram ”uppifrån”. Frågan om landstingen skall inte behandlas närmare här men de borde kunna avskaffas. En alternativ möjlighet vore att bygga en regional indelning på landskapen.
3. Alla offentliga välfärdsåtaganden och dylika skall vara statliga! Det skall gälla skolan, lärarkåren, äldrevård, sjukvård, socialhjälp, fritidsgårdar, bibliotek m.m. Därtill skall givetvis finnas alternativa driftsformer etcetera. Kommunerna får ha hand om vägar, kollektivtrafik, lokal polis (polisen förstatligades f.ö. år 1965), kultur och idrott. Den nuvarande kommunala skatteutjämningen avvecklas och utjämningen får ske genom statsskatten. Dessutom bör skiljas mellan finansiering och utförare av välfärd: finansieringen ska ske genom skatter (i huvudsak) medan ”produktionen” kan skötas av olika utförare.
Ingen kommun skall heller få besluta om s.k. trängselskatter som berör annan kommun. År 2006 skedde folkomröstningar i flera kommuner i Stockholms län och alla resulterade i nej till dylika skatter (utom i huvudstaden) ändå infördes sådana skatter. Om sjukvården blir statlig förlorar samtidigt landstingen sin viktigaste nuvarande uppgift. Om landstingen finns kvar kan de i fortsättningen få syssla med turism och möjligen regionalt utvecklingsarbete. Stora vägsatsningar skall f.ö. finansieras av staten och inte genom vägavgifter och liknande.
Om förslagen som presenteras här realiseras bör regeringen ha en särskild civilminister/ kommunminister (med eget departement) som handhar kommunfrågor men även länsstyrelserna, statliga lönefrågor etcetera. En särskild inrikesminister (med eget departement) bör också finnas i regeringen med ansvar för bland annat polisväsendet. Justitiedepartementet kan då bli ett departement som renodlat ägnar sig åt juridiska frågor och lagars förenlighet med rättsordningen för att undvika ”bakläxor” i Lagrådet samt andra dylika ärenden. Kriminalvården kan i stället handhas av socialdepartementet. Andra eventuella frågor som justitiedepartementet i dag handhar får flyttas över till annat departement.
Referenser
Holmberg E. m.fl., Grundlagarna RF, RO, SO, 2006;
När Var Hur 1972, 1971;
Svenska Wikipedia
Söderlind D. och Petersson O., Svensk förvaltningspolitik, 1986;
SOU 2007:10
Med tanke på att vi har en arbetslöshet på 10% och en fri arbetskraftsinvandring för att täppa till sektoriella efterfrågeöverskott på arbetskraft, vem skulle anställa dessa nerdrogade, ständigt trötta människor, som ofta förlorat allt sitt hår av strålning och kemoterapi? I brist på annat kan de förstås förnedras på Arbetsförmedlingens alla jobbcoachningskurser och datortek, tillsammans med de långtidsarbetslösa och de arbetsskygga.
Det ter sig dock som extremt, och i praktiken har väl inte mina gamla moderater rört sig något åt vänster. Det har bara verkat så. Man har rört sig åt andra hållet, så Sverigedemokraternas bolagshöger kan visa sig överflödig i riksdagen.
Är det dags att skriva om Dan Berglunds gamla vänsterdänga?
Sen firades jag ner till min enkla lägenhet
och börjar rulla tummar i min tysta ensamhet
Då var det nån som sa: - Kamrat och bästa lik!
välkommen till dom mördades fria republik!Och där bland sten, bland rötter, sand och mull
låg människor i led, hela jorden var full
av kvinnor och män som arbetat en gång
och dom reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång- Vi mördades i den svenska industrin
Vi är femhundra per år som blir slaktade som svin
i fabrikerna där man suger ut vår märg
Och störst av alla mördare är nu Husmark Pehrsson.
På bloggar.se om: politik, samhälle, arbetslöshet, socialförsäkring, A-kassa, skatt, regeringen, moderaterna, Cristina Husmark Pehrsson, försäkringskassan
SD på Twitter