I elfte timmen

Enligt Synovate, som undersökt opinionsläget inför EU-valet, kommer mindre än 2 procent av väljarna att rösta på SD den 7 juni. Den ekonomiska krisen har gynnat statsministerns parti men inte Sverigedemokraterna. Massmedias negativa inställning har givetvis skadat SD i ännu högre grad än den ekonomiska krisen.

Väljarnas intresse för EU-valet tycks vara minimalt och det är tänkbart att SD kommer att ha större framgångar den 7 juni än vad Synovate förutspått. Ett mycket viktigare val äger rum den 19 september 2010. Synovate och andra opinionsinstitut har mätt partisympatierna vid ett stort antal tillfällen under denna mandatperiod. Den som tagit del av resultaten inser att det finns en betydande risk att mindre än 4 procent av väljarna kommer att rösta på SD i riksdagsvalet 2010. Väljare som är beredda att stödja ett parti som antas vara på frammarsch reagerar ofta mycket negativt om förväntningarna inte infrias. Om SD misslyckas i riksdagsvalet kommer det att ta många år att reparera skadan.

Både inom politiken och i andra sammanhang försöker man utnyttja svagheter på motståndarsidan. Riksdagspartierna har en enorm blotta. De har plundrat pensionärerna i en sådan utsträckning att de som varit pensionärer under perioden 1992-2009 gått miste om en standardhöjning i storleksordningen 50 procent. Pensionärerna har mycket låg status i det svenska samhället, men det är viktigt att inse att de fortfarande existerar och att de kan delta i allmänna val.

Man räknar med att omkring 30 procent av väljarna i valet 2010 kommer att vara ålders- eller förtidspensionärer. Allt tyder på att Sverigedemokraterna behöver ett stort antal pensionärsröster för att bli riksdagsparti. Partiet har gjort ett utspel som kan uppfattas så att SD intresserar sig för pensionärernas problem, men partiets pressmeddelande, som daterats den 19 februari 2009, innehåller ingenting som – objektivt sett – ger dem ett tillräckligt skäl att rösta på Sverigedemokraterna. Pensionärernas förluster beror inte på kapitalismen, utan på att riksdagspartierna avsiktligt löst problem på deras bekostnad. Pensionärerna anser inte att dagens pensionssystem är “anpassat efter löneutvecklingen” eftersom deras levnadsstandard höjts med 0,1 procent när löntagarnas levnadsstandard höjts med 40 procent.

Enligt pressmeddelandet vill SD höja de lägsta pensionerna, men detta ger inte garantipensionärer ett tillräckligt skäl att taktikrösta på SD, eftersom alla partier påstår att de vill höja de lägsta pensionerna. Dessutom reagerar vanliga pensionärer negativt när politiker hävdar att garantipensionerna bör höjas, eftersom detta i praktiken innebär att politikerna inte vill höja vanliga pensioner. Trots detta kommer pressmeddelandet den 19 februari att gynna Sverigedemokraterna. Utspelet har inte kostat SD någonting och det kommer att ge partiet en del extra röster i kommande val.

Den ekonomiska krisen har skadat Sverigedemokraterna, men faktum är att krisen också haft en bieffekt som kan gynna partiet. Riksdagspartierna har nyss bestämt sig för att utlösa den så kallade bromsen nästa år, trots att pensionärerna under perioden 1992-2009 gått miste om en standardhöjning i storleksordningen 50 procent. Att pensionärerna kommer att reagera negativt är uppenbart. Detta kommer att gynna Sverigedemokraterna.

De finns två enkla utspel som kan ge Sverigedemokraterna fler pensionärsröster. Partiet bör, liksom förre finansministern Erik Åsbrink, kräva att de miljarder som överförts från AP-fonden till statsbudgeten återförs till AP-fonden. Om detta realiseras kommer “bromsen” inte att utlösas nästa år. SD bör också kräva “lika inkomstskatt för pensionärer och löntagare”. Jag tror att det skulle ligga i SD:s intresse att framföra det sistnämnda förslaget före EU-valet.

Enligt min mening borde SD ha vänt sig till pensionärerna omedelbart efter valet 2006, när det blev uppenbart att SD kunde bli ett riksdagsparti. Sverigedemokraternas bästa chans att ta sig till riksdagen är att övertyga tillräckligt många pensionärer om att de bör taktikrösta på partiet. Om SD inte erbjuder pensionärerna bättre villkor än vad riksdagspartierna gör kommer pensionärerna inte att taktikrösta på SD. Det är fortfarande 16 månader kvar till riksdagvalet. Det är mycket viktigt att SD, med jämna mellanrum, påminner pensionärerna om partiets existens.

Riksdagspartiernas fördelningspolitik har skadat pensionärerna i enorm omfattning. Enligt min mening bör SD förbereda ett förslag om höjda bruttopensioner. Ett sådant förslag kunde kopplas till besparingar inom andra områden. Utspelet om höjda bruttopensioner får maximal propagandaeffekt om det presenteras under det sista kvartalet innevarande år, när alla pensionärer insett att pensionerna kommer att sänkas den 1 januari 2010.

På bloggar.se om: sverigedemokraterna, eu-val, eu-val 09, eu-valet 09, pensionärerna, pensioner, fördelningspolitik, politik

Den ekonomiska krisen är ett faktum. Den kommer att stå i centrum för den politiska debatten under tiden fram till valet 2010. Andra frågor, exempelvis invandrings- och biståndspolitiken, hamnar i skymundan. Detta gynnar riksdagspartierna på Sd:s bekostnad. Det är inte Sd:s ekonomiska experter som får uttala sig i Aktuellt. Det påstås att Sd haft stora framgångar bland yngre industriarbetare. Yngre industriarbetare, som upptäcker att de riskerar att bli arbetslösa, kommer förmodligen att dra slutsatsen att invandringspolitiken inte är den allra viktigaste frågan. I en krissituation upplevs riksdagspartierna som tryggare alternativ än mindre och oprövade partier.

Det är mycket svårt att föra ett parti till riksdagen. Entusiasm gör uppgiften lättare. Överdriven optimism gör uppgiften svårare. Nästan alla sverigedemokrater är bergfast övertygade om att Sd kommer att vara ett riksdagsparti efter valet 2010. En del sverigedemokrater hävdar till och med att opinionsmätningarna alltid underskattar Sd:s andel av väljarkåren och att partiet kommer att få 14 procent av rösterna, inte 4 procent. Objektivt sett är situationen följande. Nästan alla väljarundersökningar tyder på att Sd inte kommer att sitta i riksdagen efter nästa val. Ett litet antal undersökningar ger utrymme för optimism.

Dagens Nyheter publicerade den 18 november 2008 en debattartikel som författats av Erik Åsbrink. Som alla vet är Åsbrink en framstående politiker och före detta finansminister. Artikeln ifråga tycks inte ha uppmärksammats i rimlig omfattning. Personligen tror jag att väldigt få sverigedemokrater läst inlägget, men jag kan garantera att det är relevant för sverigedemokrater.

Åsbrink diskuterar den ekonomiska krisen och dess konsekvenser. Dagens pensionssystem överför automatiskt resurser från pensionärerna till andra grupper i det svenska samhället. Vid en kraftig lågkonjunktur aktiveras dessutom en mekanism som brukar kallas bromsen. Bromsen kommer att utlösas under valåret 2010, vilket innebär att pensionärernas förluster då blir större än normalt. Åsbrink tror att pensionärerna kommer att revoltera. Han påpekar att det därför kan ligga i enskilda partiers intresse att erbjuda pensionärerna bättre villkor, detta med tanke på riksdagsvalet. Riksdagspartierna har lyckats plundra pensionärerna under de senaste 20 åren, därför att de bildat en kartell med en gemensam pensionärsfientlig politik. Om kartellen splittras blir det svårare att råna pensionärerna, vilket givetvis vore en katastrof. Åsbrink uttrycker sig ungefär så här: “Är de fem partierna bakom pensionsuppgörelsen beredda att gå till val år 2010 med alla de möjligheter för övriga partier - i och utanför riksdagen - som inte är bundna av pensionsuppgörelsen att föreslå åtgärder som ter sig betydligt mera attraktiva för 1,6 miljoner pensionärer?” Det enda politiska parti utanför riksdagen som Åsbrink kan ha anledning att uppmärksamma är Sd. Låt oss konstatera att en ledande socialdemokrat insett och påpekat att det skulle ligga i Sd:s intresse att erbjuda pensionärerna bättre villkor, dvs bättre villkor än vad riksdagspartierna gör. Det är tyvärr inte uppenbart att ledande sverigedemokrater insett att det ligger i partiets intresse att göra detta.

För ett år sedan kunde Sd kanske, möjligen, ha råd att välja och vraka bland väljarna. Idag innebär denna attityd en nästan hundraprocentig garanti för katastrof i riksdagsvalet. Pensionärerna är inte en sexig väljargrupp men de har en obestridlig förtjänst, nämligen numerären. Antalet pensionärer är så stort att de teoretiskt sett, helt på egen hand, kan ge åtminstone 6 olika partier en inträdesbiljett till riksdagen. Pensionärerna har sällsynt goda skäl att sätta kniven i riksdagspartierna, men detta innebär inte utan vidare att de kommer att rusa till vallokalerna för att taktikrösta på Sd. Risken är stor att pensionärerna kommer att ignorera ett litet parti som ignorerar pensionärerna.

Man kan inte i en handvändning övertyga pensionärer om att de bör rösta på ett parti. Om Sd ett par månader före valet upptäcker att bara 2,1 eller 1,7 procent av väljarna tänker rösta på partiet är det för sent att satsa på pensionärerna. Ett svenskdemokratiskt parti som idag vänder sig till pensionärerna har fortfarande utsikter att nå riksdagen i valet 2010.

Svenska pensionärer röstar inte på partier som de aldrig hört talas om. SPI har existerat i 20 år, men trots detta finns det pensionärer som inte hört talas om detta parti. En del pensionärer kan inte skilja mellan Sd och SPI. Sd seglar i opinionsmässig motvind, eftersom riksdagspartierna kontrollerar massmedia. Det finns idag ingen som helst anledning att tro att Sd skulle kunna ta sig till riksdagen utan pensionärsröster. Om partiet misslyckas i riksdagsvalet 2010 reduceras Sd till en mindre olägenhet på lokal nivå.

Sd måste övertyga pensionärerna om att de företräder en annan pensionärspolitik än riksdagspartierna. Man kan lätt få intrycket att löntagarnas skatterabatter skulle vara pensionärernas allvarligaste problem, men de har plundrats i decennier och förlorat miljontals årsinkomster. Pensionärernas förluster beror i huvudsak på det nya pensionssystemet, som tillämpas retroaktivt, och på att bas- och prisbasbeloppet manipulerats. Sverigedemokraterna bör givetvis, högt och ljudligt, ta avstånd från dagens pensionssystem, men detta är inte tillräckligt. Det hade legat i partiets intresse att föreslå en skatterabatt för pensionärer, om detta skett innan riksdagspartierna framförde sina förslag. Nu är det för sent. Därmed återstår bara en angreppspunkt. Manipulationerna av basbeloppen reducerade bruttopensionerna med ungefär 10 procent. Sd bör kräva en omedelbar höjning av alla bruttopensioner.

Sd är det enda partiet som kan skada riksdagspartierna. Detta ger mig och andra pensionärer ett mycket starkt skäl att rösta på Sd i riksdagsvalet 2010. Å andra sidan anser jag att partier som uppför sig väldigt dumt väldigt länge förtjänar att misslyckas. De har ju länge varit uppenbart att pensionärspolitiken är riksdagspartiernas svagaste punkt. Om Sd inte gör ett pensionärsvänligt utspel inom de närmaste månaderna är jag villig att satsa 10 kronor på att partiet inte kommer att sitta i riksdagen efter valet 2010.

På bloggar.se om: Sverigedemokraterna, politik, finanskrisen

Under denna mandatperiod har många väljare för första gången insett att det är tänkbart att SD kommer att ta plats i riksdagen. Dagens riksdagspartier tycks också räkna med denna möjlighet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har redan deklarerat att de “aldrig under några omständigheter” kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna.

För att mäta ett litet partis väljarstöd med god precision krävs ett mycket stort antal väljarintervjuer. Man bör inte vara förvånad över att olika opinionsundersökningar uppnår skilda resultat när de försöker mäta stödet för SD, men i fallet SD är variationerna så stora att man kan förmoda att det inte enbart rör sig om ett statistiskt fenomen. Stödet för SD tycks vara instabilt. Frågan om SD kommer att sitta i riksdagen eller inte är definitivt inte avgjord.

Som bekant bör man smida medan järnet är varmt. Synen på SD har förändrats under de senaste åren. Idag anser många experter att SD har goda chanser att ta plats i riksdagen efter nästa val. Detta väcker givetvis nytt intresse för partiet, vilket i sin tur leder till bättre resultat i opinionsmätningar. Nyhetens behag varar inte för evigt. Om SD inte når riksdagen i valet 2010 kommer det antagligen att bli svårare att göra detta i kommande val.

Det är fortfarande två år kvar till nästa riksdagsval. En rimlig gissning är den att mellan 2 och 6 procent av väljarna kommer att rösta på SD av ideologiska skäl. Entusiasmen för den svenska invandrings- och biståndspolitiken har aldrig varit så utbredd som riksdagspartierna föreställt sig. Ett mycket stort antal väljare torde dela Sverigedemokraternas åsikter i dessa frågor, men det vore ett allvarligt misstag att tro att detta också innebär att ett mycket stort antal väljare kommer att rösta på SD. För de flesta väljare är invandringspolitiken bara en av flera viktiga politiska frågor. Många väljare anser att så kallade plånboksfrågor är viktigare. Det är långt ifrån säkert att Sverigedemokraternas ståndpunkt i invandrarfrågan kan generera så många röster att SD blir ett riksdagsparti. Därför borde SD vända sig till missnöjda väljare i allmänhet, inte enbart till missnöjda väljare som ifrågasätter invandringspolitiken.

Av naturliga skäl finns det många grupper av missnöjda väljare, men det finns faktiskt bara en enda mycket stor grupp som har sällsynt starka skäl att ta avstånd från riksdagspartiernas politik. Det påstås att 25% av väljarna i nästa val kommer att vara ålderspensionärer eller förtidspensionärer. I dag är den reella pensionsåldern lägre än 65. Många svenskar lever i mer än 20 år som pensionärer. Den som vill skaffa sig en uppfattning om hur pensionärernas levnadsstandard utvecklats kan exempelvis läsa Expressens artikelserie “Slaget om pensionärerna”. Jag nöjer mig med att återge följande passus: “Medan lönerna steg med över 70 procent mellan 1992 och 2006, steg pensionerna med 21,6 procent. Under samma period steg reallönerna (lön justerat efter prisläge) med 40 procent, medan pensionerna bara ökade med 0,1 procent.”

Sverigedemokraternas passivitet i förhållande till pensionärerna kan tolkas på olika sätt. En möjlig tolkning är den att partiet utgår ifrån att det kan etablera sig i riksdagen utan pensionärernas stöd. En annan möjlig tolkning är den att SD företräder en pensionärsfientlig politik. Den senare tolkningen vore givetvis mycket ofördelaktig för SD. Det är mycket svårt att föra ett parti till riksdagen. Erfarenheterna från 90-talet visar också att ett litet parti, som lyckas ta sig dit, kan tvingas att lämna riksdagen efter en mandatperiod. En fjärdedel av väljarna är pensionärer. Det är tänkbart, men långtifrån säkert, att SD kan ta sig till riksdagen utan pensionärsröster. Det är osannolikt att SD skulle kunna stanna i riksdagen utan pensionärernas stöd.

Politik är det möjligas konst. Även om det vore så att sverigedemokrater tycker väldigt illa om pensionärer och pensionärer tycker väldigt illa om sverigedemokrater, vilket jag betvivlar, skulle det ändå ligga i parternas intresse att samarbeta eftersom de har gemensamma fiender. Sverigedemokraternas och pensionärernas intressen sammanfaller för närvarande.

Om vi bortser från exotiska alternativ som junilistor och feministpartier kan pensionärerna rösta på något av riksdagspartierna, på SPI eller på SD. Fördelningspolitiken utformas i riksdagen. Riksdagspartierna löser ekonomiska problem på pensionärernas bekostnad. På riksplanet är SPI i bästa fall ett dåligt skämt. Därmed återstår bara SD. En inbrytning bland pensionärerna skulle få stor betydelse för SD, eftersom SD är ett litet parti och pensionärerna utgör en mycket stor väljargrupp.

Det är uppenbart att SD har en “konkurrensfördel” när partiet vänder sig till pensionärer. Ingen kan hävda att pensionärernas förluster under de senaste 15-20 åren beror på SD. Den avgörande frågan, om ett mycket stort antal pensionärerna kommer att taktikrösta på Sverigedemokraterna, beror på partiets agerande under perioden fram till valet. Om SD inte tar avstånd från riksdagspartierna pensionärspolitik kommer många pensionärer att dra slutsatsen att SD faktiskt stöder denna politik.

Pensionärernas viktigaste fråga är pensionärspolitiken, inte invandringspolitiken, men det är tänkbart att Sverigedemokraternas invandringspolitik skulle gynna pensionärerna. De besparingar, som uppstår om mindre pengar spenderas på flyktingmottagning, kan i princip utnyttjas för att förbättra pensionärernas villkor. Det ligger givetvis i Sverigedemokraternas intresse att påpeka detta. Propagandaeffekten blir bättre om argumentet preciseras. SD kunde exempelvis först presentera en alternativ budget för invandrings- och biståndspolitiken, som redovisar de besparingar som uppstår om förslaget genomförs, sedan diskutera olika reformer som skulle förbättra pensionärernas villkor och motsvarande kostnader.

Ett naturligt delmål för SD vore att rekrytera de väljare, i praktiken pensionärer, som tidigare röstat på SPI i olika riksdagsval. En röst på SPI, i riksdagsval, är enbart en missnöjesyttring. En röst på SD kan däremot få en reell effekt. Förhoppningsvis kommer Sveriges Pensionärers Intresseparti inte att delta i nästa riksdagsval.

Det ligger i Sverigedemokraternas intresse att diskutera och kritisera riksdagspartiernas pensionärspolitik. Förmodligen krävs ett “pensionärsvänligt” utspel var tredje månad, under perioden fram till valet, för att aktivera pensionärerna. SD:s framtidsutsikter förbättras avsevärt om partiet föreslår en höjning av alla bruttopensioner. Antalet pensionärer är så stort att de kan ge SD en inträdesbiljett till riksdagen.

Riksdagspartierna erbjuder pensionärerna skatterabatter. Slarvigt uttryckt anser det ena politiska blocket att alla pensionärer bör få en skatterabatt värd 4 kr/dag, det andra att 80 procent av pensionärerna bör få en skatterabatt värd 6 kr/dag. Riksdagspartierna har plundrat pensionärerna i mer än ett decennium. Många pensionärer har förlorat flera årsinkomster. Riksdagspartiernas bud är alltså ett nollbud, men detta innebär inte automatiskt att pensionärerna kommer att rusa till vallokalerna för att rösta på SD. Massmedias bild av SD är mycket ofördelaktig. Sverigedemokraterna har hitintills inte erbjudit pensionärerna någonting överhuvudtaget. Detta duger inte om SD vill maximera sina chanser att nå riksdagen.

På bloggar.se om: Sverigedemokraterna, SPI