I en nyligen meddelad dom frias SD-toppen Dragan Klaric från förtal av en Malmöyngling i de bloggkommentarer han egenvilligt lagt ut på sin SD-blogg, medan han fälls till ansvar i målets övriga del. Domen har uppmärksammats och kritiserats av en rad olika personer inom medierna, och den överklagas nu.
Inom sverigedemokratin anar man morgonluft efter tingsrättsdomen, som innebär att det är straffbart att länka till uppenbart brottsliga bloggar som den nu nedlagda Antiism, medan det är fullt tillåtet att publicera vad som helst, så länge som man påstår det utgöra en kommentar från en besökare. Diverse lösningar kommer säkert att prövas, om domen nu inte ändras i hovrätten. Patrik Ohlsson i Ängelholm flaggar för att han för sin del kommer att anslå en del av sina blogginlägg under andra personers verkliga eller påhittade identiteter, för att på så sätt lura rättssystemet.
PRÖVNINGSTILLSTÅNDSFRÅGAN
Till stöd för sitt yrkande att hovrätten skall bevilja prövningstillstånd, vill Fredrik Jönsson åberopa 49 kap. 14 § 1-3 p. rättegångsbalken. På nedan under ”Grunderna för överklagandet” anförda skäl, finns det anledning att betvivla att tingsrättens domslut är riktigt. I vart fall går det inte att bedöma domslutets riktighet utan att hovrätten tar upp målet till sakprövning. Redan på dessa grunder bör prövningstillstånd meddelas. Klaganden gör dessutom gällande att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten.
Den aktuella tingsrättsdomen är den första som gäller ansvaret för förtal i en publicerad webbloggskommentar på en förhandsmodererad webblogg (se artikeln Näthatet kan vara här för att stanna, publicerad på Nyhetskanalen.se den 9 april 2010 [bilaga 1], samt artikeln Historisk dom: Bloggare inte ansvariga för förhandsmodererade kommentarer, publicerad den 28 april 2010 på Medievarlden.se [bilaga 2]). Tingsrättens dom kan därför få långtgående konsekvenser för beteendet på Internet, och kommer enligt klagandens förmenande att, om den förblir oprövad och sålunda står fast, leda till att mer förtal i webbloggskommentarer kommer att spridas. Jurister har offentligt uttryckt tvekan beträffande tingsrättsdomen, och docenten i civilrätt Mårten Schultz har uttryckt att ”[d]omen framstår för mig som felaktig. Men det kan ju snart rättas till” (se kommentarer till Axel Andén: Bloggdomen ger fritt fram att publicera utan ansvar, publicerad den 29 april 2010 på Medievarlden.se [bilaga 3, s 2]).
Per Hultengård, jurist på Tidningsutgivarna, har uttryckt att Jönsson motpart Dragan Klaric borde bära ett visst ansvar enär han publicerade de i målet aktuella kommentarerna medvetet, och framförde att ”det vore väldigt bra om domen prövades i hovrätten och kanske till och med högsta domstolen” (se artikeln Bloggare inte ansvariga för förtal i kommentarer, publicerad i Helsingborgs dagblad, Hd.se, den 29 april 2010 [bilaga 4]). Enär domen är unik i sitt slag, och därtill ifrågasatt, samt enär den riskerar att få stora principiella återverkningar, menar klaganden att det är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet av den nu prövas.
GRUNDERNA FÖR ÖVERKLAGANDET
Det aktuella målet gäller skadestånd med anledning av förtal på en webblogg. Det kan sammanfattningsvis sägas att Dragan Klaric har publicerat dels ett citat från en annan webblogg (av tingsrätten kallat ”det första inlägget”), och dels diverse kommentarer som tredje man insänt till hans webblogg (av tingsrätten kallat ”det andra inlägget”). Beträffande det första inlägget har tingsrätten gjort bedömningen att Fredrik Jönsson har pekats ut som brottslig, och att förtal och en allvarlig kränkning av Jönssons ära har förelegat. Angående det andra inlägget, dvs. kommentarerna, har tingsrätten likaledes kommit till slutsatsen att Fredrik Jönsson torde ”kunna ha identifierats av dem som läser bloggen” (se domen sida 10). Även detta inlägg anser tingsrätten utgör förtal i 5 kap. 1 § brottsbalkens mening.
Emellertid diskuterar rätten om lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (LAEA), och anser att brottskatalogen, som upptas i denna lag, mot bakgrund av yttrandefriheten och Europakonventionen ”inte [kan] utvidgas till att omfatta skyldighet för tillhandahållaren av tjänsten att också hindra spridandet av uppgifter som kan utgöra brottslig gärning enligt andra straffrättsliga regler, t.ex. förtal”. Tingsrätten finner (av legalitetshänsyn?) att Klaric ej kan vara att anse som medgärningsman till den som har skrivit de ifrågasatta kommentarerna, och att han därför ej har gjort sig skyldig till förtal eller är skadeståndsskyldig på grund härav.
Webbloggar, efter engelskans ”web” (nät, som i Internet) och ”log” (logg), gemenligen slarvigt kallade ”bloggar”, är webbplatser som innehåller periodiskt publicerade inlägg ordnade i omvänd kronologisk ordning (senaste inlägget först). Uttrycket webblogg myntades på engelska 1997, men fenomenet får anses ha vunnit popularitet i Sverige först på 2000-talet (omkring år 2004). Före webbloggarna var de elektroniska anslagstavlorna, s.k. bulletin boards (som fått lagen om ansvar för sådana att populärt kallas BBS-lagen, efter engelskans Bulletin Board System), populära publika kommunikationsmedel, vilka under 1990-talets slut ansågs påkalla en reglering. Regleringen omfattar även webbloggar, i och med att även en webblogg är ”en tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden” (jfr 1 § 1 st. LAEA). När en innehavare av en webblogg har författat och publicerat ett inlägg, kan utomstående insända kommentarer till inlägget, som kan komma att publiceras nedanför detta; se strax nedan.
Det finns två typer av webbloggar – de modererade (något tautologiskt även kallade förhandsmodererade) och de omodererade. På modererade webbloggar granskas varje insänd kommentar manuellt innan den publiceras, och själva publiceringen företas aktivt av loggens innehavare. På omodererade webbloggar kan kommentatorer själva lägga in kommentarer till inlägg i webbloggen, utan att någon föregående granskning eller godkännande sker. Dessa kommentarer publiceras då direkt nedanför det aktuella webblogginlägget. Advokat Henrik Bengtsson går igenom hittillsvarande praxis och diskuterar modererade och omodererade tjänster i sin artikel Förhandsgranskning av och övervakningsansvar för interaktiva elektroniska tjänster (pdf), publicerad i Ny Juridik 1:09 (bilaga 5, om begreppen särskilt s 9).
5 § LAEA innebär, såvitt gäller webbloggar, att en webbloggsinnehavare har skyldighet att avlägsna eller eljest hindra spridning av tredje man insända och publicerade kommentarer, såvitt gäller brotten uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring och upphovsrättsbrott. Helsingborgs tingsrätt påstår att den inte kan ”utvidga” brottskatalogen i 5 § LAEA till att omfatta även förtalsbrottet eller andra ej upptagna brott. Detta är dock ingenting Fredrik Jönsson har gjort gällande ska ske, i denna skadeståndsprocess. Jönsson gör däremot gällande att LAEA överhuvudtaget inte är tillämplig i det ifrågavarande målet. Straffbestämmelsen i 5 § LAEA är uttryckligen subsidiär, dvs. kommer i andra hand, gentemot bestämmelser i brottsbalken. I straffbestämmelsen 7 § stadgas i 2 st. att ”[f]örsta stycket tillämpas inte, om det för gärningen kan dömas till ansvar enligt brottsbalken eller lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk”.
I propositionen till LAEA framför regeringen att ”[a]nsvar enligt den särskilda lagen i fråga om skyldigheten att ta bort vissa meddelanden bör inte inträda om tillhandahållaren kan dömas till ansvar enligt brottsbalken. Om en tillhandahållare kan dömas för brott enligt de i 5 § första stycket 1 angivna bestämmelserna, antingen som gärningsman eller som medverkande, skall alltså inte bestämmelsen tillämpas. Detsamma gäller om gärningen ryms i något annat straffbart förfarande i brottsbalken” (prop. 1997/98:15, s 21). LAEA synes överhuvudtaget inte ta siktepå förhandsgranskade uppgifter som sprids, enär lokutionen ”förhindra vidare spridning av meddelandet” i 5 § LAEA enligt motiven inte syftar till att i något fall förmå tillhandahållaren av en elektronisk anslagstavla att företa någon förhandsgranskning av insända meddelanden (se a prop., s 18, 37). Det nu framförda ger vid handen att tillämpning av straffbestämmelsen i 5 § LAEA överhuvudtaget inte kan komma i fråga, såframt den aktuella gärningen kan bestraffas enligt någon bestämmelse i brottsbalken.
Klaganden Fredrik Jönsson har i tingsrätten gjort gällande att 5 kap. 1 § brottsbalken är tillämplig på det aktuella förfarandet, och tingsrätten har funnit att ett förtalsbrott enligt 5 kap. 1 § brottsbalken är begånget, varför det inte har funnits något rättsligt fog för domstolen att alls företa någon bedömning enligt 5 § LAEA. På grund av dess subsidiära och naturligtvis icke heltäckande karaktär kan 5 § LAEA inte, som tingsrätten gjort, tolkas e contrario. Detta ger i sig skäl till ändring av domslutet.
5 kap. 1 § brottsbalken innebär att den som utpekar en levande person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller lämnar någon annan uppgift som är ägnad att utsätta personen för andras missaktning, skall dömas för förtal, såvida det inte var försvarligt att lämna uppgiften, och den som lämnat den kan visa att skälig grund fanns för uppgifterna, eller att de var sanna. I detta mål är den relevanta frågan hur ”lämnar uppgift” i paragrafen bör tolkas. Kan paragrafen tolkas som att Dragan Klaric har lämnat en uppgift om Fredrik Jönsson bör, på de skäl tingsrätten har anfört gällande ”det första inlägget” (och även delvis beträffande ”det andra inlägget”), Fredrik Jönssons talan bifallas, detta emedan Klaric i sådant fall har gjort sig skyldig till förtalsbrott av sådan karaktär att kränkningsersättning bör utgå.
Det kan konstateras att man i praxis inte har gjort någon åtskillnad mellan uppgifter som framställts av någon annan, och uppgifter som har framställts av den spridande, vad gäller lokutionen ”lämnar uppgift” i 5 kap. 1 § 1 st. brottsbalken. I NJA 1966 s 565 var det fråga om uppgifter i en svensk tidning, som i sin tur hade refererats från en tysk tidning, som hämtat uppgifterna genom en intervju i en amerikansk tidning. Uppgifterna, som kunde antas inte vara lämnade för att kränka personen de handlade om, utgjorde likväl förtal, enligt Högsta domstolens majoritet. NJA 1990 s 231 handlade om en lagman vid tingsrätt, som hade justerat ett på tingsrättens anslagstavla uppsatt protokoll, till vilket en bilaga hade vidhäftats, som innehöll vissa nedsättande uppgifter om en person, X. Lagmannen ansågs, genom att ha lämnat protokollet för expediering, uppsåtligen ha lämnat uppgifter om personen X, trots att det fick antas att han inte särskilt tänkt på det nedsättande uttalandet i bilagan.
I målet NJA 2006 s 16 hade de aktuella uppgifterna hämtats från en statlig utredning, men det ansågs likväl att ett uppgiftslämnande i 5 kap. 1 § brottsbalkens mening hade skett. I Stockholms tingsrätts mål T 10178-09 (dom meddelad 2010-01-19) fann tingsrätten att ”oavsett om [den i målet ifrågasatta] artikeln funnits direkt på [den aktuella] hemsida[n] eller genom en länk till annan hemsida eller pdf-format har den gjorts tillgänglig genom hemsidan”, och genom länkningen till artikeln hade svaranden sålunda lämnat en sådan uppgift om käranden som avses i 5 kap. 1 § brottsbalken (bilaga 6, s 5).
Även i doktrinen framförs att fortspridande av uppgifter även utgör uppgiftslämnande enligt paragrafen. I den av Norstedts utgivna brottsbalkskommentaren framförs följande: ”Med att en uppgift lämnas avses såväl det fall att gärningsmannen själv framställer uppgiften i fråga som det fall att han sprider vidare en uppgift som han på ett eller annat sätt fått kännedom om. Framställandet eller fortspridandet kan ske på olika sätt. […] Framförandet kan ske i form av en insinuation eller genom att på annat sätt misstänkliggöra någon.” (kommentar till 5 kap. 1 § brottsbalken; jfr not 174 till brottsbalken i lagkommentaren Karnov). Det har konstaterats att tre skrifter med övervägande samma innehåll likväl utgör tre olika skrifter, oavsett om ägaren till skrifterna är densamme, varför talan med anledning av förtal kan väckas mot de ansvariga för var och en av skrifterna för sig (se härom RH 2009:86). Som Helsingborgs tingsrätt även funnit i den ifrågasatta domen, kan spridning av rena citat utgöra förtal.
Enligt gällande rätt lämnar en person en uppgift i förtalsbestämmelsens mening, även om denne endast förmedlar sådant som någon annan har insänt till honom eller försett honom med på annat sätt (jfr prop. 1997/98:116, s 169), eller uppgifter han själv har tagit del av genom webbloggar eller andra media. Advokat Bengtsson har framfört att den som tillämpar förhandsgranskning av en elektronisk tjänst, enligt allmänna straffrättsliga principer har skyldighet att förhandsgranska och avlägsna meddelanden, om tjänsten är ordnad så att hantering av olagligt material underlättas, samt skyldighet att granska och avlägsna meddelanden efter brottsmisstanke (bilaga 5, s 26-27).
En modererad webbloggs syfte är att låta innehavaren sålla bland den information som offentliggörs genom webbloggen, och endast offentliggöra sådan information som innehavaren finner det lämpligt att sprida. När en kommentar har insänts till webbloggen, genom ett elektroniskt formulär tillgängligt i anslutning till ett inlägg i den, ankommer det på innehavaren att godkänna eller förkasta kommentaren. Kommentatorn kan efter insändandet inte påverka publiceringen, eller ändra i den insända kommentaren. Om något godkännande inte kommer till stånd, blir kommentaren inte offentliggjord, utan den ende som har sett den (förutom kommentatorn själv) är webbloggens innehavare. Detta påminner om förfarandet på en insändarredaktion; skribenter insänder sina insändare till redaktionen, som självsvåldigt väljer vilka insändare som skall publiceras, och vilka som skall lämnas opublicerade.
I det aktuella fallet är Dragan Klaric mycket tydlig med att han inte publicerar alla de kommentarer som inkommer till honom, och han hänvisar härvid till vad han döpt till ”kommentatorsregeln”. Den sjunde december 2009 publicerade Klaric inlägget ”Nu myser Helsingborgs dagblad…” i vilket han ondgör sig över en talan som Fredrik Jönsson hade väckt. Därpå inkom två grovt nedsättande kommentarer i vilka Fredrik Jönssons namn fanns med. Klaric redigerade kommentarerna så att ”Fredrik Jönsson” utbyttes mot ”kommunisten” och publicerade därefter kommentarerna på webbloggen, fullt medveten om deras respektive innehåll. Som Per Hultengård (se bilaga 4) framför, torde Klaric genom sitt fullt medvetna handlande bära ett ansvar.
Fredrik Jönsson gör gällande att Dragan Klaric gjort sig skyldig till förtal genom att själv aktivt publicera de nedsättande uppgifterna. Genom publiceringen uppfyller Klaric nämligen de rekvisit som fastslås i 5 kap. 1 § 1 st. brottsbalken, dvs. han lämnar själv en uppgift som är ägnad att utsätta Fredrik Jönsson för andras missaktning. Att någon annan ursprungligen insände uppgifterna till Dragan Klaric är, på ovan anförda skäl, helt utan betydelse, enligt gällande rätt. Axel Andén, chefredaktör på Medievärlden, framför i sin artikel Bloggdomen ger fritt fram att publicera utan ansvar (bilaga 3): ”[a]nsvarsbefriade förhandsmodererade bloggar innebär att det egentligen är fritt fram att både publicera [kommentarer] och låta dem ligga kvar [, e]ftersom bloggaren själv, redan från början, valt att publicera kommentaren”. Detta är i och för sig anmärkningsvärt, och klaganden vill erinra om att konsekvenserna av ett sådant rättsläge kan bli att webbloggsinnehavare medvetet väljer att vidare publicera nedsättande uppgifter om andra i kommentarfältet, istället för i inlägg, och att ingen sålunda blir ansvarig för spridningen av dessa uppgifter.
Grovt förtal skulle således gå helt obeivrat, trots att de förtalande uppgifterna aktivt har publicerats av namngivna personer. Andén sammanfattar rättsläget, såsom det påstås vara enligt Helsingborgs tingsrätt, på följande sätt: ”Alltså: om bloggaren publicerar ett citat som innehåller förtal fälls den. Om bloggaren publicerar en kommentar som innehåller förtal då är det straffritt”. Förfarandet att person X publicerar ett citat från person Y:s text och att person X publicerar en kommentar skriven och till X insänd av person Y, utgör likväl i praktiken identiska gärningar, och att straffrättsligt skilja på dessa förfaranden, och mena att det ena omfattas av lokutionen ”lämnar uppgift” och det andra inte, vore enligt klagandens mening fullständigt omotiverat. Då Klaric således gjort sig skyldig till förtal, måtte tingsrättens dom ändras, och överklagandet bifallas.
Avslutningsvis finns det enligt klagandens förmenande ingen anledning att ifrågasätta den bedömning som har gjorts två gånger av Lunds tingsrätt och nu en gång av Helsingborgs tingsrätt, att Fredrik Jönsson inte är att uppfatta som en ”offentlig person” som har att finna sig i en djupgående granskning av hans göranden och låtanden. Ej heller finns det anledning att ifrågasätta bedömningen att påståenden om att någon begått våldsbrott mot politiska meningsmotståndare i sig är sådana att de konstituerar förtal och en allvarlig kränkning av den omtalades ära. Det finns inte heller någon anledning att ifrågasätta tingsrättens bedömning (domen s 10 in fine) att det genom de aktuella kommentarerna skett ett utpekande av just Fredrik Jönsson som brottslig eller klandervärd i hans levnadssätt, och att ett förtalsbrott sålunda har begåtts. Förtalsbrottet kan rimligen inte ha begåtts av någon annan än Dragan Klaric, som var den som offentliggjorde uppgifterna om Jönsson. Klaric är således gärningsman, eller i vart fall medgärningsman, till förtalsbrottet, och skall därför förpliktas att till Jönsson utge det yrkade skadeståndet. Beloppet och ränteberäkningen är inte tvistiga.
Enär tingsrättens uppfattning att Fredrik Jönsson inte är en ”offentlig person” som åtnjuter ett allmänintresse, är riktig, finns det enligt klaganden inga skäl för hovrätten att bevilja prövningstillstånd i frågan om huruvida tingsrättens andra bedömning – bedömningen om citatet, för vilket Dragan Klaric nu har att utge 5000 kronor jämte ränta – bör stå fast eller ej. Hovrätten har tidigare inte meddelat prövningstillstånd i mål där frågan endast har varit huruvida Fredrik Jönsson är en offentlig person eller ej (se hovrättens beslut 2008-07-24 i mål FT 1171-08, samt hovrättens beslut 2010-04-06 i mål FT 3222-09). Klaganden är sålunda av meningen att skulle motparten överklaga målet i denna fråga, bör sakprövning härav ej ske, utan beslutet om prövningstillstånd bör jämlikt 49 kap. 14 a § begränsas.