Intresset för Sverigedemokraternas jubileumsbok “20 röster om 20 Ã¥r” verkar vara i det närmaste obefintligt. Partiinternt är det pÃ¥ ett sätt inte sÃ¥ förvÃ¥nande, eftersom fÃ¥ partiaktiva läser böcker. Ett fÃ¥tal recensioner o.dyl. har gjorts. Först ut var Ann-Charlotte Marteus i Expressen, sedan undertecknad, följda av Thomas Nydahl pÃ¥ egen sajt och i Kristianstadsbladet och Marcus Jonsson i Kristdemokraten. Det är tveksamt om boken ännu letat sig ut till ett endaste bibliotek här i landet.
Jag tycker att det är synd att boken ska hamna i glömska redan innan den varit föremål för diskussion och analys, och tänkte därför återkomma till den flera gånger. Idag tänkte jag beröra Janne Millds kapitel i boken.
Milld berättar om sin egen väg till SD. Han berör de svårigheter han mötte som ledare för Blågula frågor när han försökte få till stånd en öppen debatt om invandringen, och gör en jämförelse med utlandet där debattklimatet i allmänhet varit mycket mer öppet och demokratiskt. Vad gäller SD kommer han fram till att partiet hindrats att nå framgång dels av de osjyssta tag från etablissemanget vilka även hindra Blågula frågor. Han kan också identifiera de missgrepp från partiets egen sida, som stått i vägen för framgång:
En bra analys av Milld.
Sitt kapitel i boken inleder Janne Milld med minnen från den Norrlandsturné som han gjorde tillsammans med Runar Filper inför EU-valet 2004. De torgmöten man försökte hålla i olika städer i övre Norrland förhindrades mer eller mindre effektivt genom mötesstörningar och våld från vänsteraktivister.
“Framför oss stÃ¥r en skränande mobb av sÃ¥ kallade antirasister. Polisen föröker hÃ¥lla dem pÃ¥ ett säkerhetsavstÃ¥nd, men kan inte hindra att föremÃ¥l kastas mot oss. En pÃ¥se rödfärg studsar mot taket pÃ¥ vÃ¥r bil och stänker ned mitt hÃ¥r. En brinnande fackla är nära att hamna under bilen, den sätter eld pÃ¥ en buske invid. I Norrländska socialdemokraten (NSD) skrev sedan Lotta Gröning om “nazismens fula tryne”.

Kommentarer