I elfte timmen

Nu har radarparet Björn Söder och Dragan Klaric börjat skriva artiklar ihop. Det råder ingen tvekan om vem Dragan ska jobba för när han tagit plats i SD:s PS.

Gilbert Tribo (FP) i SDS:
– När Björn Söder förlorar humöret i talarstolen… Han kan gå helt överstyr. Han eggar upp sig så totalt, blir agitativ och aggressiv: ”Det är bara vi som sett sanningen!” Man kan nästan bli rädd. Det är då det här bruna visar sig, tycker jag. Han påminner om… nej, man ska inte ta jämförelsen i sin mun. Men man får en brun känsla.

Jerker Swanstein (M) lägger till: “– Han blir aggressiv och har svårt att lägga band på sig.”

Några tips från mig till gamle Mikael Jansson-beundraren Björn.

• Samtal kan bromsa ilskan: Ilskekontroll är den affektiva delen i ART.
• Gå inte in i debatter som du känner dig alltför engagerad i. Satsa på frågor som bygdeskolor och arbetsmarknadssatsningar, undvik bögfrågor och sån’t som rör illegala invandrare.
• Minska din arbetsbelastning. Återinför partiorganisatörsskapet - där har du ju en bra kandidat i Runar. Ge honom ett heltidsarvode fram till valet.

Intressant att titta på SVT:s Debatt 7 april. Bra att Sverigedemokraterna fick sitta med själva, men mindre bra för SD självt att hetlevrade Björn Söder var partiets man i en så kontroversiell TV-debatt: Han är för hetsig, aggressiv och politiskt extrem för att ge en positiv bild av dessa ledande utmanare i riksdagsvalet 2010.

Sista året jag själv var med ville han inte låta Sten Andersson bli politisk redaktör för SD-Kuriren eftersom Sten inte var “ideologiskt förankrad i SD”, en ståndpunkt från Björn som är lätt att förstå om man försöker föreställa sig Sten sjunga mordvisor om Palme - det skulle vara långt under Stens värdighet.

Björn ska inte sitta i TV, han ska elda massorna på interna möten och jobba med tryckta medier. Jimmie bör för sin del göra fördjupningar av sina tidigare mediastudier så han lär sig hur man gör en hel pudel. Och varför avgick inte Erik redan när han steg i land från Estlandsbåten?

Edit 2009-04-14 20:40 Gorm Lind, själv med i studion, delar mitt helhetsintryck av Björn Söders insats.

Sverigedemokraterna vann inte kvällens debatt. Björn Söder gick ut för hårt och försökte bortförklara och negligera problemen samt skuldbelägga ungefär allt och alla utom just sverigedemokraterna. Det var tydligt att de egentligen inte förstod vad kritiken handlade om, eller så ville de inte förstå.

Björn Söder ligger lågt i SD/Israel-debatten på Newsmill. Bröderna Ekeroth går dock attack mot Harry Rson Svenssons, dock inte så mycket på grund av påståendena om antisemitism i SD utan i ett försvaret för Israel som en judisk stat.

På Newsmill skriver Harry Rson Svensson att Sverigedemokraternas stöd för staten Israel inte bygger på verklig kärlek till det judiska folket, utan på islamofobi, och att Israel därmed blir ett instrument för partiets egen kamp mot islam. Det är, menar han, en instrumentalistisk syn på staten Israel som innebär att SD kan betraktas som ett antisemitiskt parti.

Till del har Svensson rätt, för Björn Söder, SD:s starke man och prosionistiske banérförare, står mer eller mindre för en linje där judendomen inte kan utövas i Sverige. För hur kan detta vara möjligt utan att tillåta kosher, bris och kippa? Till del har Svensson fel, eftersom Söder och bröderna Ekeroth (såvitt jag förstått) kan säga shalom alechem till varandra.

Sverige står nu inför halvtannat år av ständiga valkampanjer; först har vi valet till EU-parlamentet, strax därpå valet till kyrkomötet i Svenska kyrkan, och slutligen riksdagsvalet. En tydlig ökning för Sverigedemokraterna kan komma att helt förändra det politiska landskapet, där två block stått emot varandra (med korta undantag) ända sedan 1932.

Här på bloggen har jag i huvudsak följt skeendena inom och kring SD, till skillnad från de SD-positiva bloggarna som ju riktar in sig på de samhällsskeenden som kan tänkas gynna partiet. För att sammanfatta de observationer jag gjort under 2008 skriver jag den här årskrönikan. Förhoppningsvis kan det underlätta faktasökandet för journalister och väljare under den kommande långa valkampanjen.

Förutsatt att inte SD:s opinionssiffror plötsligt dalar kommer rimligen intresset kring detta märkliga parti att stadigt öka. När jag går igenom vad jag själv skrivit under det senaste året, vad medierna skrivit och vad SD:arna själva har gått ut med, så kommer jag inte undan slutsatsen partiet på allvar hotar det politiska etablissemanget. Det har ju gått så långt att Alliansen vägrar att ta avstånd från att regera med SD-stöd efter nästa val.

Observera att krönikan fortsätter på sidorna 2, 3 och 4!

---

Januari - medlemsuppgång och uthängning

Efter rekordökningen på 40% under valåret 2006 kan partiets grå eminens, partisekreteraren Björn Söder, nu meddela att partiets medlemskår under 2007 ökade med 15% . Pastor Åke Green får i januari se sig utesluten ur nykterhetsförbundet IOGT-NTO på grund av sina tidigare uttryckta åsikter om homosexualitet. Brännvinsliberala och gaykritiska SD reagerar inte, medan upprördheten blir stor inom frikyrkorörelsen. Uteslutning slipper däremot Erik Hellsborn (sd), som får vara kvar som medlem i Kommunalarbetareförbundet.

Björn Söder kallas “unken sionist“. SD Forshagas Göran Olsson vill låta polisen använda vattenkanoner i invandrarförorterna. SD Helsingborgs Michael Rosenberg låter på sin blogg blivande partisabotören Kjell Ek deklarera att muslimerna är på väg att ta över Svenska “kyrkan”.

En granskning gjord av TV 4 tyder på att SD fått verkligt inflytande i 7 av de 13 kommuner där SD är tungan på vågen. I Bromölla backar sossarna från sitt stöd för SD:s idé om att göra ett mångkulturellt bokslut; SD beslutar sig för att göra ett sådant på egen hand. På riksnivå vill regeringen skärpa kraven på anhöriginvandrare. En asylant som vill ta hit sina anhöriga, måste ordna försörjning och bostad. Jimmie Åkesson klättrar uppåt på tidskriften DSM:s lista över landets viktigaste opinionsbildare. Efter hård kritik, inte minst här på bloggen, mot SD:s starkt arbetsgivarvänliga arbetsmarknadspolitik meddelar partiet att man nu ska ompröva sina ställningstaganden. Man drar tillfälligt åt vänster även på ett annat område: Blivande PS-suppleanten Sven-Olof Sällström föreslår att hela sjukvården ska förstagligas. Tendensen bekräftas av Mauricio Rojas, som i pressen utmålar SD som ett “populistiskt vänsternationalistiskt parti“. Januaris avvikelse: Jens Leandersson, när han som den bäste av moderater vill förbjuda skattefinansiering av studieförbund.

SD Göteborg erkänner officiellt att man är engagerad i kampanjen mot en moské på Ramberget. Kalmaritiske SD:aren Thoralf Alfsson ser förundersökningen mot sig själv för HMF läggas ner, och får en afa-aktivist dömd för sexuellt ofredande med Alfsson som målsägande. Partiveteranen i Höör, Anders Westergren, går åt andra hållet: Han erkänner brott, i och med att han säger sig vägra betala TV-licens. Stockholms tingsrätt dömer 2 f.d. ledande sverigedemokrater för sprit- och tobakssmuggling från Estland.

Det framkommer att jag är en av tjugo medförfattare till Sverigedemokraternas jubileumsbok. Många interna kritiker träder fram, och det hävdas att ingen har skadat partiet mer än vad jag har gjort.

Några SD:are, bl.a. Karin Svensson, hängs i Expressen ut på grund av diverse NS-kopplingar. Jocke Larsson går i fullmäktige i Uppsala ut i krigsindustrins försvar. Michael Rosenberg närmar sig en kritiker ekofascismen. Officiella partibloggen sdblogg.se närmar sig istället det högerkristna lägret genom sitt engagemang i den amerikanska presidentvalkampanjen - man backar Mike Huckabee.

Regeringen vill ändra Brottsbalken och börja döma psykiskt sjuka till fängelse, något som funnits i SD:s kriminalpolitiska handlingsprogram sedan 2002. Vidare skärper regeringen fordringarna på SFI-elever. I januari noteras även att den gamle invandringskritikern Åke Wedin avlider. Han anslöt sig aldrig till SD.

Februari - 20-årsjubileum, fest i Stockholm

Det kvinnonätverk som jag själv föreslog i PS redan 2003 har nu blivit verklighet, och nu kommer deras egen webbplats. Nätverket befolkas av allt från traditionalister till feminister. I samma veva börjar blivande partifilmaren och organisatören Dragan Klaric blogga. Resten av året kommer - trots detta - att kännetecknas av en starkt ökande SD-närvaro i bloggosfärens högre skikt.

9 februari firar partiet 20 år med en stor partiintern fest i Stockholm. Vid festen säljs jubileumsboken, och en tid därefter skriver jag själv den ultimata recensionen. När partiet ändå är samlat i Stockholm passar man på att hålla ett framtidsseminarium, där man bl.a. deklarerar att en extrasatsning ska göras på Stockholm och Västsverige - områden som på grund av avhopp och utrensningar blivit kritiskt svaga inför framtiden.

Trots tidigare nämnd kritik mot boken väljs redaktören problemfritt om som distriktsordförande i SD Syd. Utan koppling till boken väljs i Örebro missionärssonen David Kronlid till ny distriktsordförande efter tillbakaträdande arbetsnarkomanen Daniel Spiik. På lokal nivå ser vi hur Thord Lindblom i Landskrona manövreras ut av Stefan Olsson.

Den serbiska provinsen Kosovo är på väg att erkännas som självständig stat av Sverige och andra stater, något som SD genom partiordföranden Åkesson tar avstånd från. Bloggen ifrågasätter i detta sammanhang om SD Riks har en mångkulturell agenda. Någon sådan risk föreligger inte i SD Göteborg, där nu distriktsordföranden Mikael Janssons närmaste man avslöjas ha NS-kopplingar. En tid dessförinnan blir SD beskyllt av en sakkunnig i Statsrådsberedningen för att vara ett nazistparti.

Kuplettsångaren och barnälskaren Tito Beltran döms för våldtäkt. Senare under året tas han i försvar av Mats Dagerlind, medarbetare i SD-Kuriren. SD Gävle förlorar stora belopp i en spekulationshärva.

Ett tecken på att partiets ekonomi kanske inte är så god som papperssiffrorna på partistödet antyder kommer från Falkenberg. Väljarsympatierna ökar dock, och inom LO börjar man bli oroad över att öppna SD:are ska väljas till lokala fackliga uppdrag. I februari, liksom under den kommande våren, ligger SD stabilt parkerat kring treprocentsstrecket i opinionsmätningarna. Allra bäst under månaden går det i Blekinge, där Jimmie Åkesson deltar i en radiodebatt och Richard Jomshof rosas av Moderaterna.

Mars - debattgenombrott och debatt om sjukvård

Debattgenombrott för Jimmie Åkesson: Han tillåts delta i SVT:s Debatt på samma villkor som andra människor, inte som ett djur i bur. Åkessons högra hand, partisekreteraren Björn Söder, tycker att det efter det svenska erkännandet av Kosovo 4 mars är dags för alla kosovalbaner att lämna Sverige. Söder skriver vidare ett försvar för immaterialrätterna. I pressdebatten inför det kommande RÅ i Värmland jämför han SD med judarnas situation i Tredje riket, och får snart sällskap i sin skabrösa jämförelse av partiredaktören Linus Bylund. Påståendena om förföljelse, om än inte det överdrivna bildspråket, vitsordas av Säpo, som under månaden offentligt konstaterar att SD är hotat av den vänsterextrema miljön.

Avsatte partiledaren Mikael Jansson omväljs som distriktsordförande vid ett sparsamt besökt årsmöte i Göteborg. Detta firar han i nationalfeministisk yra en vecka senare genom att dela blad på internationella kvinnodagen. Firar i öl gör en “törstig men förvirrad antikommunist”, tillika SD-fullmäktig i Hallstahammar.

Den stora debatten inom SD blir under mars angående frågan om illegala invandrare ska ges subventionerad sjukvård. Vid Hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde i Skånelandstinget röstar SD-representanten Ingrid Ekström ja till detta, vilket vållar ett ramaskri anfört av Björn Söder. Ekström tvingas göra avbön, Dragan Klaric börjar planera för protestaktioner vid landstingsfullmäktiges sammankomst i april.

Vin&Sprit säljs med SD:s gillande ut till franska intressen. Regeringen och Miljöpartiet vinkar i en debattartikel om att man planerar att införa det som SD redan skrivit in i sitt handlingsprogram: Fri arbetskraftsinvandring. Förslaget blir sedan verklighet mot slutet av året. Nisse Lundgren ger däremot upp sin fåfänga kamp mot SD, och tillkännager (16/3) att han tänker avgå som partiledare för Junilistan.

Jag anmäls till Diskrimineringsombudsmannen av Dragan Klaric, som känner sig “krängt”. Anmälan avskrivs. SD:s gruppledare i Halmstad hotar med polisanmälan för förtal, och kräver att jag slutar kalla honom kvacksalvare.

Holländska antiislamska filmen “Fitna” ger SD draghjälp. Liberale opinionsbildaren Henrik Alexandersson jämställer islamister och sverigedemokrater: “Fundamentalistiska islamister och svenska nationalister hotar, i princip, samma värden och rättigheter.“ Åsikten delas självklart inte av nya SD-stjärnskottet Dragan Klaric som tror på egen majoritet 2010 och att omgående kunna inleda Repatrieringen. SD:s bloggardrottning Margareta Sandstedt oroar sig för sin del för vad den kommande världsregeringen ska hitta på.

Kyrkomötets andra session för 2008 hölls gångna veckan i Uppsala. Margareta Sandstedt hade motionerat om Svenska kyrkans inställning till staten Israel, och ville att man skulle “förebygga den växande antisemitismen genom att inte understödja politiska åtgärder mot Israel”. Föga förvånande avslogs motionen - alla motioner från sverigedemokrater avslås rutinmässigt. I ett pressmeddelande sade igår kyrkomötesledamoten och pressekreteraren Björn Söder:

- Med tanke på den - som jag ser det - ensidiga hållning i Mellanösterkonflikten som Svenska kyrkan står bakom och hur fokus riktas på endera parten genom olika projekt kan jag inte annat än konstatera att antisemitismens fula klor ännu inte släppt Svenska kyrkan.

Motionsställaren Sandstedt kopplade enligt samma pressmeddelande ihop staten Israel och antisemitism på samma sätt som sin partisekreterare.

- Vi sverigedemokrater upplever den antisemitism, som frodas inte bara bland nynazister, utan även bland vissa vänsterextremister och invandrargrupper, som mycket oroande. Människor av judisk tro och bakgrund vittnar om hotelser och trakasserier.

Är då antisionism och antisemitism samma sak? Vän av ordning frågar sig hur denna hopkoppling fungerar för SD, med tanke på den avsky som även Björn Söder uttalat för manlig omskärelse - judarnas förbundstecken - och judisk kosthållning? Omskärelse:

“Frågan jag själv ställer mig är varför ingen tänker på de små pojkarna som stympas för livet; vem för deras talan? Det skulle vara intressant att veta vad de små pojkarna själva tycker och tänker om ingreppet, eller rättare sagt övergreppet, även om det av förklarliga skäl är omöjligt. Men har de inte rätt till ett eget liv? Har de inte rätt att bestämma över sin egen kropp? “

Söders och Sverigedemokraternas inställning till rituell judisk slakt, närmast en nödvändighe för att leva judiskt har beskrivit i bl.a. denna text från partiorganet SD-Kuriren i augusti förra året.

“Javisst, människor som kan slakta får utan bedövning på golvet i pizzerian kan säkert låta en amatör omskära sitt barn på köksbordet, bara det sker på ett religiöst korrekt sätt. Det hela är vedervärdigt. Nej, förbjud all omskärelse som utförs av personer utan läkarlegitimation och straffbelägg både den knivskärande mannen och de hänsynslösa föräldrarna. Förbjud också de svenska landstingen att utföra religiöst motiverad omskärelse. De muslimer (och judar, min anmärkning) som vill följa sina medeltida vanor får söka hjälp någon annanstans.”

Anser man antisionism vara liktydig med antisemitism måste man vid en samlad bedömning anse att SD:arna hamnat på rätt ställe när de hamnat i Svenska kyrkans klor. Skiljer man däremot de två begreppen åt, då får man nog anse att SD är prosionistiska men antisemitiskt, vilket möjligen är precis tvärtemot Svenska kyrkans linje.

Uppdatering 2008-10-26 10.30: Under lördagens kommunkonferens beslöt sig SD även för att förbjuda den judiska kalotten i det allmänna skolväsendet.

På en Sverigedemokraterna närstående fulblogg påstås det idag att Iran planerar massmord på det egna landets samtliga kristna invånare. Tidigare har bloggen ägnat sig åt än värre hets, och dragit på sig flera polisanmälningar.

Genom sin tystnad gentemot denna blogg, ägd av en personlig medarbetares bäste vän, tar partisekreterare Björn Söder på sig ett tungt ansvar. Är denne man mogen att bli riksdagsledamot redan 2010?

I Jämtland har det eldats på en moské i Strömsund, och sparkats in muslimska dörrar i Bräcke. Känslorna är heta, och inom Sverigedemokraterna finns det inga tankar på att följa uppmaningar i lokalpressen om att kyla ner desamma:

“Kliv fram ur skuggorna. Agera med kraft. Ta avstånd från de främlingsfientliga aktioner som skakar om Bräcke och Strömsund. Visa utåt att Ni inte accepterar det som händer. “

Det ska i sammanhanget inflikas att SD Sundsvalls Johnny Skalin gjort ett försiktigt försök att ta avstånd från etniskt våld, något som dock drunknar i den propaganda som sänds ut av partisekreteraren Björn Söder, som på sin partiblogg uppmanar till aktioner som leder till en upptrappning av situationen.

Det är rätt att hänga en svensk flagga i jätteformat på balkongräcket omedelbart ovanför den nyinvandrade afghanfamilj som fick sin dörr insparkad av nationellt sinnade ungdomar, menar Söder i en reaktion på ett uttalande av hyresvärden i det berörda huset. Det uttalande som väckt så ont blod hos Björn Söder är följande, sagt av den lokala fastighetsförvaltaren i allmännyttan.

- Man får inte hänga ut någonting alls över balkongräcket utan vår tillåtelse. Och absolut inte en flagga som är avsedd att provocera.

Sverigedemokraterna och Söder anser sig alltså ha en obegränsad rätt att provocera, åtminstone om det görs med hjälp av nationella symboler. Jag vill därför plocka fram det citat av John Stuart Mill som jag flera gånger tidigare använt för att illustrera SD:s rätt till samma yttrandefrihet som alla andra.

“Åsikten att till exempel spannmålshandlare svälter ut de fattiga eller att privategendom är stöld, bör obehindrat få komma till uttryck, om den endast cirkulerar i pressen, men den kan med rätta bli föremål för rättsligt ingripande, om den muntligen förfäktas inför en uppretad folkmassa som samlats framför en spannmålshandlares magasin.”

Det lär vara ganska uppenbart för de flesta, att den som i syfte att provocera till ytterligare våld mot sina grannar hänger en svensk flagga av modell större över balkonräcket, den kan jämställas med den som utanför ett spannmålsmagasin hetsar mot spannmålshandlaren! Följaktligen har Björn Söder förbrutit sig mot yttrandefriheten.

Själv är jag luttrad, och trots allt inte särskilt förvånad. Medarbetare till Björn Söder har under en längre tid hetsat just mot afghaner, som man brukar ge tillmälet “afghanhundar”.

(ÖP, ÖP)

På bloggar.se om: Sverigedemokraterna, Björn Söder, främlingsfientlighet, Jämtland

Vissa kallar det lyteskomik, men jag måste ändå få ta upp några aktuella citat/referat från de sverigedemokratiska fulbloggarnas värld. Jag börjar med några stycken från några av partisekreterare Björn Söders medarbetares Draganblogg.

Dragan Klarics transvestitiska alter ego har besökt det allra heligast - Bunkern på Söder i Stockholm. “Inga fönster, dålig ventilation och i mycket nedslitet skick“, konstateras det. Tydligen har man slarvat med underhållet på senare år.

Som ny kanslilokal efterlyses en “nedlagd polisstation”, något som anknyter till partitraditionen: Lasse blev under sin tid som kanslichef paranoid och började planera för att bygga in kansliet med pansarplåt för att lättare kunna motstå Afa-attacker. Jobbar du på Vasakronan och har lämplig lokal? Svar lämnas till hotmailadress.

Nomineringar till priset som Sverigedemokraternas värsta fiender tas tacksamt emot. Objektiv SD-blogg anges dock diskvalificerad, eftersom hatet mot undertecknad är alltför tjockt t.o.m. för detta sammanhang. Flest nomineringar har Örebrosossarnas Reza Javid fått, och hans blogg betitlas omväxlande “mördarblogg” och “afghanblogg“. Afghaner är ingen omtyckt etnicitet inom SD! Priset i denna tävling “Årets absoluta Sverigefiende” är sannolikt 8 gram hett bly i nacken, något som bloggägaren klädsamt nog avstår från att berätta öppet.

Alltför många intagna på landets kriminalvårdsanstalter är av utländsk etnicitet, och vi bör därför “bygga speciella etniska fängelser i framtiden” med “deras egna landsmän som fångvaktare och personal”.

Dragan Klarics bäste vän i världen är för ljusskygg för att säga sitt riktiga namn, men kallar sig på nätet “Jorma Lindgren”. Bland pärlorna från hans resandeblogg de senaste dagarna läser vi bl.a. att Socialdemokraterna “förespråkar och beskyddar både folk- och barnamördare“. Mordet på Daniel Wretström skedde enligt samme skribent på Socialdemokraternas “dåvarande samt nuvarande ledares anmodan”. Samme Jorma har f.ö. tidigare hyllat Robert Vesterlund och uppmanat till deltagande i Salemmarschen.

Jorma menar vidare på sin blogg att svenskheten är genetisk och att systrarna Kallur därför alltid är svenskar trots att de har amerikanskt medborgarskap. SD Landskronas ledarduo, och Björn Söders verkligt goda vänner, Stefan Olsson och Carina Herrstedt instämmer livligt i detta i en kommentar på Jormabloggen, och skriver där att “om jag flyttar till Kina och bosätter mig där, är jag kines då? Knappast, jag är fortfarande svensk. Jag kan väl inte kalla mig kines för att jag har kinesiskt medborgarskap, eller hur!?“. Med andra ord är svenskhet och ras ett oskiljbart par.

På bloggar.se om: Sverigedemokraterna, Jorm, Dragan Klaric, SD Landskrona, främlingsfientlighet, Socialdemokraterna, rasism

Det var väldigt vad Fokus raljerar med “Fantastiska fyran”. Jag måste säga att personkarakteristiken av personerna i VU verkar vara initierad - artikelförfattaren hade säkert mycket goda källor.

På bloggar.se om: Sverigedemokraterna, Fantastiska fyran

Erkänt och klart; rabulisten och rashetsaren Dragan Klaric tillstår själv att han är vad som måste beskrivas som en av partisekreterare Björn Söders närmaste medarbetare. Kulturnationalism, my ass…

“Björn är en kille som jag lärt känna väl och som jag med stolthet kan kalla vän!”

[Dragan Klaric om Björn Söder på sin blogg 2008-08-25]

Mitt avslöjande från igår morse om att den SD-motståndare i Luleå som försökt utmåla sig som “vanlig tant” i själva verket är en samhällsfarlig feminist har börjat sprida sig i Sverigedemokraternas anonymbloggar. Inom några dagar har säkert nyheten spritt sig även till de sverigedemokrater som vågar stå offentligt för sitt partival.

SD-bloggen Systemfel har i sin postning hänvisat till Skymningszonen som källa, och så kommer det nog att rulla på. Det är omöjligt för en SD-propagandist att ge mig någon cred, vilket givetvis är oärligt och ett brott mot bloggnetiketten. Mycket få SD:are har någon ryggrad i det här fallet; till fåtalet räknas främst Jean Moulin på Everykindapeople. Hans hat tip hade suttit som gjuten om han bloggat om “tanten” i Luleå, och detta trots att min postning var raljant avfattad.

Att däremot Björn Söder inte gör dylika hänvisningar trots att han skjuter in sig på Lena Edenbrinks antecedentia i sitt kommande svar till henne i Norrbottenskuriren är en helt annan sak. Trots att SD har undermåliga utredningsresurser förväntar sig allmänheten att ett lite mer etablerat politiskt parti självt ska ha kapacitet för att kunna genomskåda smålögnare som Lena.

En arg insändare i Norrbottenskuriren klankar idag på Björn Söder för att han anklagat sina motdemonstranter i Luleå häromdagen för att ha varit representanter för extremvänstern. “Jag är en vanlig tant, sambo, statsanställd, mor och mormor“, snyftar skribenten Lena Edenbrink, en av gatuboxarna på Lule gator under Björns torgmöte.

Ja, här lyckas då Björn och hans sverigedemokrater utan att göra något ta tabbe på extremvänstern, för vem är Lena Edenbrink? Malmöfödda Lena är pressansvarig på Luleå tekniska universitet och facklig företrädare inom Statstjänstemannaförbundet i Luleå, med ett långt förflutet som journalist på Kuriren (journalist=kommunist). Hon är visserligen sammanboende med en man, men deltog enligt uppgift helt öppet i transvestitkonferensen i Båstad i maj 2007.

Vad som är riktigt graverande i SD-ögon är dock att hon är Feministiskt initiativs höga företrädare i Norrbotten - och vad är idag extremvänster om inte Fi?

Bloggartaggar: Sverigedemokraterna, ST, Fi, Afa, Luleå, Norrbottenskuriren, LTU, Björn Söder, politik.

Årets 6 juni-firande hos SD Syd skedde inte hos likasinnade på en djurpark, som förra året, utan på halländska konferensanläggningen Hemmeslövs gård, norr om Båstad. Där hade distriktsledningen lättat rejält på plånboken och beställt deltagande i “gårdskampen“.

Tävlingen togs hem av ett förstärkt SD Helsingborg. Lättade aktivister och anhöriga kunde lättade konstatera att Björn Söder denna gång förmådde tygla sin vinnarinstinkt och slippa utvisning.

Michael Rosenberg, vice ordförande i SD Helsingborg, på den egna SD-bloggen idag:

“I Sydsvenskan idag fanns det en artikel om hur hemskt det var att Svensk ungdom har satt upp affischer i Arlöv. Jag vill inte påstå att håller med dem i deras åsikter men varför sådant liv om det? I Helsingborg och säkert en mängd andra städer så har ju vänstersidan hållit i många år med att förstöra elskåpen med sådan dynga. Det är ju olagligt så varför knackar man inte på hos ansvariga på respektive parti? Är vi inte lika inför lagen eller är det bara en illusion? När får vi se en sådan artikel om Ung vänsters bravader? eller Afa?”

Kommer SD Helsingborgs gruppledare Björn Söder att göra några yrkanden i fullmäktige till stöd för bröderna i den nationalsocialistiska rörelsen? Det vore ett trendbrott.