I elfte timmen

Lennart Frantzell i USA: “Vill man tvinga fram ett nationalistiskt samhälle är det ju enkelt. Förbjud dubbla medborgarskap, förbjud alla språk utom svenskan, tvinga barnen att svära en trohetsed till regeringen som man gör här i landet, återinför allmän värnplikt, sätt upp bilder på Fredrik Reinfeldt i alla gathörn, stoppa utländsk TV och kanske viktigast, invadera något lämpligt land.”

Muf:s Niklas Wykman föreslår en invasion av Eritrea, något som antyder att Wykman kan ha ett hål i huvudet. Svenska försvarsmakten är i stort sett nedlagd, och består av personal som i stort sett helt saknar stridsvana; samtidigt är den eritreanska armén härdad av mångårigt krig med grannlandet. Förslaget från Frantzell ansluter sig annars ganska bra till Sverigedemokraternas partiprogram av modell 1996/1999. Om SD mot förmodan skulle få åtminstone 10% i valet nästa år kan nog Wykmans partiledning sy ihop en uppgörelse som gör Frantzell något sånär sannspådd.

På bloggar.se om: moderaterna, eritrea, dawit isaak, sverigedemokraterna

Att nationalismen är motsatsen till de grundläggande värderingarna i dagens internationella samfund betyder att ett svenskt nationalistiskt politiskt parti idag alltid är systemkritiskt och aldrig kan acceptera påståenden om att människorätten är ett sammanhållande kitt i det svenska samhället.

Det nationalistiska perspektivet kan acceptera socialistisk klasskamp, så länge som den inte är global. Samma perspektiv kan acceptera full och fri marknadsekonomi, så länge som den inte är socialliberalt altruistisk, eller global. Detta betyder att varje borgerlig eller socialdemokratisk regering efter 2010 dobblar med höga insatser om den gör sig beroende av ett parti som i sitt partiprogram definierar sig som nationalistiskt. Ett sådant partis agenda, oavsett hur den framställs för offentligheten, måste ju ha till syfte att krossa det nuvarande systemet.

“Att älska sitt land är människans plikt. Som man är medborgare förr än människa, samhörig med sin nation intimare än med mänskligheten, så går här den förra plikten över den senare.”
[Rudolf Kjellén i sin anteckningsbok, #509, 1898]

(DN)

Är idag fler tyska tonåringar medlemmar i tysknationella grupperingar än i förbundsdagspartiernas ungdomsorganisationer?

Jag läste ett inlägg av Erik Laakso (s) på bloggen Arvid Falk: “Sverigedemokraterna älskar att spela ut olika samhällsgrupper mot varandra och de gör det med förtjusning med försök till ekonomisk argumentation.”

Detta fick osökt tankarna att vandra till den man om vilken SD-politikern Kenneth Sandberg en gång sade, att om han levat nu hade han varit sverigedemokrat.

Karl Marx: Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp. Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.

Kanske är det så, att den moderna västerländska nationalismen i någon mening är socialistisk. Den ser hur idag, i det parlamentariskt demokratiska samhället, den ena etniska gruppen står mot den andra, på samma sätt som tidigare stått patricier och plebej, baron och livegen eller mästare och gesäll. I sådana fall gör Laakso sitt tankefel inte när han tänker sig SD som “samhällssplittrare” utan när han (av allt att döma) kopplar ihop SD med nationalistiskt tänkande.

Den idékoalition av olika missnöjda grupperingar som börjat samla sig i SD är så disparat att man nog bör akta sig för den slutsatsen. Visst finns det klasskampsliknande nationalistiska idéer, men de flesta utfall som idag förs från SD inom främst kommunalpolitiken ska snarast ses som populistiska eller t.o.m. opportunistiska. Det mål som överskuggar alla andra är ju att så snabbt som möjligt, med alla till buds stående medel, ta sig in i riksdagens stugvärme.

På bloggar.se om: Sverigedemokraterna, klasskamp, marxism, socialdemokraterna, erik laakso

Den som vill bli svensk medborgare borde tvingas byta till ett svenskt namn, tycker Stefan Söder i SD Uppsala.

Ett vettigt förslag. Frågan är dock om inte medborgarskapsbegreppet spelat ut sin roll i dagens samhälle. Ett medborgarskap är väl ofta inte värt papperet det är skrivet på? Avskaffa medborgarskapslagen, tycker jag!

På bloggar.se om: Sverigedemokraterna, medborgare, medborgarskap, papperslösa, nationalism, arbetskraftsinvandring

Vid partigrundandet var Sverigedemokraterna programmatiskt ett parti som samlades kring invandringsmotståndet. Inom ett par år gick man från denna tvärpolitiska hållning till att bli ett nationalistiskt parti.

Sedan Jimmie Åkesson tog över som partiordförande har man försökt gå vidare från den nationalistiska ståndpunkten till att bli kulturnationalistiska. Ett stort problem uppenbarade sig här omgående: Det är ogörligt att definiera den svenska kultur SD bygger sin kulturnationalism kring. Alla SD-försök till definition har hittills misslyckats. Jag har här på bloggen gång efter annan återkommit till den avgörande ideologiska brist som oförmågan att definiera den ideologiska kärnan innebär för SD.

Nu ser jag äntligen att jag fått sällskap i mitt ifrågasättande av SD:s kulturnationalism. Det är Peter Tuominen på sin blogg Tango för enbenta som ser samma SD-problem som jag gör. Han citerar Jimmie Åkesson från SD-Kuriren #77 i våras.

“En kultur, så även den svenska, består alltså av en lång rad komponenter och allt detta är i det närmaste omöjligt att sammanfatta i en enda klatschig och mediemässig devis”

Tuominen inser genast att Åkesson genom sina ord gör partiets kulturnationalism till föga mer än tomma ord.

“Det är alldeles riktigt, och just därför bör man vara mycket försiktig med att bygga ett partiprogram på något som är så vagt och svårdefinierat att inte ens partiledaren själv kan förklara det. “

SD är inte något parti som säger vad vanligt folk tänker. Ett skärskådande av partiets teoretiska utgångspunkter visar tvärtom att dess grund är så vag att partiföreträdarna väl knappast kan säga vad de själva tänker - när de tänker.

Johnny Skalin i Sundsvalls tidning 2008-08-12: “Många är exempel på att kyrkans förfall blir allt värre, (…) Som Sveriges enda sunt nationalistiskt parti ser vi det som vår uppgift att stoppa, förhindra och vända denna trend.”

Jonas Åkerlund på SDU Forum 2005-09-10 22:57: “Kyrkan har i alla tider varit inkräktarens vapen. Paulus var alltid nationalistens fiende.”

Vi måste “reagera hårt och fördömande” mot Sverigedemokraterna, skriver Socialdemokraternas Krister Kronlid i en debattartikl i Expressen. Om så inte sker “blir det accepterat att förtrycka och kränka en redan utsatt etnisk grupp (läs: zigenarna)”.

Debattartikeln är skriven på basis av den i Sverige spridda nyheten om att två zigenska flickor låg döda på en strand i Italien, utan att omgivningen brydde sig det minsta. Nazistiska nättidningen Den Svenske uppger dock, med italienska tidningar som källor, att

“(n)är strandgästerna uppfattade att zigenarflickorna var i behov av hjälp sprang flera ut i vattnet för att hjälpa dem. Man lyckades dra upp två zigenarflickor i tid, men för de två andra var det för sent. Det blev en nedstämd stämning bland strandgästerna som av respekt för flickorna lade handdukar över dem. Flera lade ned blommor mellan dem och väntade på att deras kroppar skulle tas om hand.”

Det sverigedemokratiska partiorganet SD-Kuriren brukar i samband med många andra etniskt relaterade nyheter vara snabba att föra fram sin egen version av saken. I detta fall har man dock valt att acceptera den version som prånglats ut av DN, Expressen och Aftonbladet, vilket här är symptomatiskt.

I dagens läge är det nämligen lögn och förbannad dikt att zigenare som grupp skulle ha något att frukta från SD. Den skruvade form av kulturnationalism SD:s partiledning förespråkar gör visserligen skillnad på folk beroende på etnisk tillhörighet och ursprung, men gruppen zigenare ser man på med vänliga ögon. Ett flertal SD-aktivister kan vara dubbelanslutna i SD och Resandefolkets romanoa riksorganisation, däribland en SD-bloggare närstående partisekreteraren Björn Söder.

Socialdemokraterna bör alltså spara sina hårda reaktioner och fördömanden till andra fall. Så sent som igår föreslogs det till exempel på officiella sdblogg.se att FRA skulle användas för att spionera specifikt på de muslimer som är bosatta i Sverige.

I ett med människohandel hopblandat nyhetsinlägg på SD-Kurirens nätupplaga på söndagen görs det klart att Sverigedemokraterna är för ett förbud mot prostitution.

Där tror jag att man gör ett taktiskt misstag, för om det är några som gynnas av prostitutionen så är det SD:s kärnväljare av medelålders lågutbildade män i landsorten. Vilka chanser har många av dessa att tömma sig, om inte i möten med livs levande luder?

Man frågar sig hur de tänker på particentralen. Det kan knappast vara moraliska överväganden bakom nejet till inomsvensk prostitution, för det har flera gånger tydliggjorts att SD inte är något konfessionellt (d.v.s. moralbärande) parti. Ja, viceledaren Jonas Åkerlund har t.o.m. uttalat att aposteln Paulus är varje nationalists svurne fiende!

Ville (m)-avhopparen Lars Hermansson (sd) att alla härjedalingar ska DNA-testas för att utröna vilka som är urhärjedalingar? Ord står mot ord, men Hermansson tillstår att han fört rasdiskussioner inom den moderata partigruppen i Härjedalen.

Frågan är känslig inom Sverigedemokraterna; än känsligare har den blivit sedan man börjat profilera sig som renodlade “kulturnationalister”.

SD Värmlands mångårige ordförande Runar Filper, på debattplats i NWT idag:

“Jag vill hävda att Värmland vinner på att vara kvar som eget län. Genom att odla och vårda landskapets identitet och att beslut fattas på lägsta möjliga nivå växer deltagandet.“

Nationalism handlar mer än någonting annat om identitet. Där partiledningen fegar, där vågar Runar Filper. Är det inte en skam för Sverigedemokraterna att han hålls utanför både partistyrelse och verkställande utskott?

Angående Jimmie Åkessons försök till definition av svenskheten:

“Det är utmärkt att Sverigedemokraterna samlar sig till en definition av svenskhet, för då avslöjas obarmhärtigt hur tomt begreppet blir.“

För min del vill jag tillägga - “hur tomt begreppet är för SD”. Självfallet har begreppet svenskhet i objektiv mening ett innehåll, det är bara det att SD inte klarar av att hitta definitionen.

Från SD Helsingborg görs nu ett försök att definiera begreppet svensk. Svenskar är det folkslag som har svenska modersmål och är medborgare i Sverige, heter det från ortsgruppens organisatör Dragan Klaric.

Klaric menar alltså att svenskar

Det hela låter inte kulturnationalistiskt, men så är väl också kulturnationalismen en epistemologisk omöjlighet? Tidigare har jag frågat mig hrr Åkesson och Söder har tankekraft nog att åstadkomma något som övertygar. Hittills har de gått bet.

En riktigt insiktsfull insändare i Kristianstadsbladet. Att vara nationalist är från början att kategorisera folk, och att sedan rangordna dem. Görs detta utifrån fördomar och utan eftertanke, då ser det inte vackert ut, som hos denna sverigedemokratiska gräsrot:

“Invandrare kommer för att jobba. Flyktingar kommer för att leva på bidrag. Bland flyktingar finns en klar rangordning. Svarta och araber står längst ner på listan. Men albaner och romer är alla tjuvar.“

Nu gör även partiordföranden Jimmie Åkesson ett seriöst men fåfängt försök att definiera svensk kultur. Frågan är alltså ännu ej besvarad: Hur kan man vara kulturnationalist utan att veta vad som är svensk kultur?

Nu har även Johnny Skalin (sd) gått bet på att definiera vad svensk kultur är. Till denna dag har ingen enda sverigedemokrat lyckats med detta, men ändå menar många av dem att SD är ett kulturnationalistiskt parti.

Kanske är det dags att skaffa sig ännu en ny ideologi, en som går att förklara?