I elfte timmen

Tydligen har RÅ-2008 skrivit in i partistadgarna att den som ska väljas till förtroendeuppdrag i partiet först måste visa upp ett straffrihetsintyg. Otroligt. Här skriver man verkligen väljarna på näsan att man är det Mångkriminella partiet!

Partistyrelsen fick under eftermiddagen igenom sitt förslag om nya partistadgar. Hela 88% röstade för ändringen, vilket betyder att PS efter det hårda motståndet till höjd medlemsavgift jämkat sina ändringsförslag. Hur de nya stadgarna nu ser ut har inte offentliggjorts. En kvalificerad gissning är att de årliga riksårsmötena bibehålls, men man torde lämna officiellt besked inom de närmaste dagarna.

Erik Almqvist är en ung man som med sina vågade politiska stunts säkert kommer att gå långt inom Sverigedemokraterna. Nu har han som förbundsordförande för SDU polisanmält Fredrik Reinfeldt för att ha begått högförräderi när han skrev under EU:s Lissabonfördrag.

Modigt gjort! Bloggen förutsätter att polisens första steg kan vara att inleda förundersökning avseende falsk tillvitelse av Almqvist, som riskerar bli den förste sedan Lasse E som får skaka galler å partiets vägnar. Så här står det i brottsbalken:

Den som (…) hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Politikerbloggens Daniel Alsén är med på RÅ, men har hittills bara orkat med en enda uppdatering. Vid lunchtid igår gjorde han en längre postning där han beskrev SD:s amatörism ifråga om att anordna möten och de aktivas fientlighet gentemot journalister.

VU:s omänskliga grepp över PS och RÅ darrar nu till för första gången sedan det fascistoida 33-punktsprogrammet antogs mot Jimmie Åkessons bestämda vilja för tre år sedan. Vid omröstningen om höjd medlemsavgift strax före lunch idag slutade omröstningen 73-73. Detta betydde att jämtlänningen Sven-Olof Sällström fick tillfälle att visa sin lojalitet, genom att med mötesordförandens utslagsröst fälla utslaget och därmed för första gången i Sverigedemokraternas historia höja den årliga medlemsavgiften.

Nu blir det svårt för PS att få igenom avskaffandet av riksårsmötena. Där krävs kvalificerad majoritet.

Här i Uppsala går det vilt till. Det är tydligt att jag inte kommer att hinna få upp hela min RÅ2008-special under fredagskvällen, eftersom jag kommenderats att följa med “på krogen”.

Besvikna besökare har min ursäkt. Mina mer djuplodande postningar kring Sverigedemokraternas sista riksårsmöte kommer istället under lördagen.

Precis som bloggen misstänkte “bonkades” dagordningen igenom ganska så raskt under fredagen. Nydömda Carina Herrstedt från Landskrona valdes till såväl riksårsmötessekreterare som suppleant i partistyrelsen. Hon anknyter därigenom till partiets mångkriminella partihistoria.

Bloggen gratulerar Sverigedemokraterna till dess ständiga oförmåga till självkritik.

Förre ICA-handlaren Sven-Olof Sällström valdes till mötesordförande för RÅ 2008, och därefter även suppleant i partistyrelsen. Han har länge förekommit som kommentator här på bloggen, vilket torde visa Sällströms öppna demokratiska sinnelag.

En och annan har kanske väntat sig uppdateringar tidigare under dagen, eftersom RÅ 2008 redan hunnit en bra bit på väg. Jag är emellertid inte på plats, och har dessutom haft en hel del annat att pyssla med eftersom 2 maj är helledig klämdag för oss statsanställda.

Objektiv SD-bloggs exklusiva RÅ-special kommer upp under fredagskvällen.

Här kommer ett eget förslag till ny partistyrelse i Sverigedemokraterna.

Förslaget är hypotetiskt i så måtto att jag ju inte tror att SD har en framtid, men seriöst i så måtto att denna styrelse skulle producera mera och ge bättre resultat i den politiska verkligheten än det som valberedningen föreslagit. Betoningen ligger på bredd för att utnyttja potentialen hos varje aktiv i partiet.

I en ovanligt välskriven insändare pläderar Göran Olsson (sd) idag i SD-Kurirens nätupplaga för att behålla de årliga riksårsmötena i Sverigedemokraterna.

Som bekant föreslår partistyrelsen RÅ 2008 att anta omfattande ändringar i partistadgarna.

De hittillsvarande stadgarna har sitt ursprung i det stadgeförslag som Mikael Jansson och Jakob Eriksson på grundval av Janssons stadgar från 1996 “klippte och klistrade” från flera riksdagspartiers stadgar, och som antogs av RÅ 2003. Det förslag som jag själv lanserade det året fick tyvärr mindre än 1/4 av rösterna, något som på många håll kommit att beklagas efteråt.

De föreslagna ändringarna är de mest betydelsefulla i partiets historia, eftersom det traditionellt stora gräsrotsinflytandet i SD nu försvinner nästan helt. Det första steget i denna riktning togs 2003 när principen om att endera anta eller helt förkasta ett programförslag knäsattes och enskilda medlemmars motionsrätt inskränktes. När man nu vill ha riksårsmöten bara vartannat år fullbordas verket.

Enligt förslaget ska riksårsmötet ersättas med landsdagar, som hålls på hösten udda år. Det språkligt oegentliga ordet landsdag är antagligen en nusvensk felöversättning från tyskan av det som förr kallades lantdag. Vad tanken bakom detta än är, så leds givetvis tankarna till Folkpartiets landsmöten och man anar en vilja från sverigedemokratisk sida att bli mer s.k. politiskt korrekta genom att efterlikna detta parti. I stadgeförslaget överges orddelen riks- i fler sammanhang, bl.a. inför man det anglicistiska uttrycket nationell nivå, ett uttryck som på senare år ju blivit extremt politiskt korrekt.

Med en “landsdag” bara på hösten udda år förlängs givetvis mandatperioden för partistyrelsen från ett år till två. Styrelsen på så sätt stärkta ställning kompletteras f.ö. också av ett avskaffande av programkommissionen. Maktkoncentrationen inom styrelsen accentueras genom att enhällighetskravet för styrelseutskott avskaffas. Hädanefter ska alltså Björn, Jimmie och Mattias kunna köra över Richard. De få gånger det behövs.

De skäl som anförs av partistyrelsen till stöd för idén att slopa de årliga riksårsmötena är ekonomiska. Varje riksårsmöte uppges kosta partiet närmare 400 000 kronor, något som för den initierade torde visa hur lite idealism som återstår i SD. En så stor summa måste nämligen innefatta såväl ersättning för förlorad arbetsförtjänst, traktamente, reskostnader, kost och logi för riksårsmötesombuden. Utslaget per ombud blir kostnaden drygt 2 000 kr, vilket innebär att den egna “självrisken” blir tämligen blygsam.

Något försök att uppskatta en kostnad för den minskade interndemokratin görs förstås inte. Riksårsmötesfria år håller man valkonferens eller kommunkonferens. Den sistnämnda inrättningen är även den ägnad att minska interndemokratin, eftersom de som är röstberättigade vid kommunkonferenserna ju inte är riksårsmötesombuden utan partiets kommunfullmäktigeledamöter. En partiledning med bristande stöd från gräsrötterna kan frestas att luta sig mot partiets politiker istället. Kanske är det dags för nationalmensjeviken Jocke Larsson att apostrofera Lenin och kräva “all makt till sovjeterna (=RÅ)”?

Vore jag med i detta parti skulle jag backa upp Olsson och kräva att RÅ får vara kvar. Det verkar som om maktfrågorna står i centrum i SD i år. Vad man än kan tycka om nuvarande PS och VU så finns det anledning att vara försiktig med ännu mer maktkoncentration.

VU gillar alltså anglicismer. Här får de det på ren engelska: “Power corrupts, and absolute power corrupts absolutely“.

För första gången i sin partihistoria kan Sverigedemokraterna komma att till sin partistyrelse välja en person som precis har gjort ett medvetet val av den småkriminella/ gatunationalistiska banan.

För tio dagar sedan dömdes Carina Herrstedt, ledande i såväl SD Landskrona som distriktet SD Syd, av Lunds tingsrätt, tillsammans med sin sambo/aktivistkumpan Stefan Olsson, för förtal till skadestånd med en ung Malmöbo som kärande, efter att man hade anklagat denne för våldsbrottslighet. För fyra dagar sedan gick hon sedan ut i en helt opåkallad attack mot Tobias Hübinette, och anklagade jämväl denne för våldsbrottslighet. Sedan jag på denna blogg tagit upp det inträffade har Herrstedt och Olsson sedan tagit bort attacken mot Hübinette.

Idag går så Herrstedt ut på sin SD Landskrona-blogg och gör reklam för bloggen Fria nyheter, en av de nyaste sverigedemokratiska förtalsbloggarna, ägd av den person som Herrstedt och Olsson benämner “vår vän i norr”, partipseudonymen “Jorma Lindgren”, en person som i verkligheten i princip kan vara Mattias Karlsson, Sten Andersson eller vilken annan ledande SD:are som helst.

“Gå in på Fria nyheter och delta i en namnsinsamling mot att SD:are kallas rasister“, skriver Landskronaparet. Den synnerligen osmakliga bloggen ifråga är fylld med sanna såväl som påhittade anklagelser mot etablissemangspolitiker för att vara kriminella, depraverade och korrupta. Vissa av påhoppen är fullt legala, vissa andra säkerligen över det straffbaras gräns. Det slås också fast att den som förespråkar mångkultur är en landsförrädare, vilket illustreras av följande citat.

“En Quisling i Haugesunds 17 maj-kommitté vill ha mångkulturellt nationaldagsfirande i Norge.

- Att människor med etnisk minoritetsbakgrund använder sin egen nationaldräkt, bör betraktas som att de gör det till ära för oss, säger Karin Berndtsson till Haugesunds Avis. Hon är inte heller främmande till att de bär sin egen flagga.”

- Detta har aldrig varit något problem i Haugesund, säger Berndtsson - som talat med de övriga medlemmarna i kommittén.

Utlänningar i norsk folkdräkt och utländska flaggor stavas alltså förräderi. Givetvis finns även en postning som anklagar mig själv för att ha begått fruktansvärda brott och vara dömd för det - trots att jag är så ostraffad att jag aldrig ens fått en fortkörningsböter.

Sist men inte minst är bloggen späckad med rapporter om brott begångna av personer med mörk hudfärg, något som ju gör namninsamlingen ifråga till ett ovanligt klart exempel på sverigedemokratisk självironi.

Kalla oss inte rasister. Kolla sen på våra bilder på negrer som begått brott!

För alla andra är svaret redan givet. Nu är det upp till de sverigedemokratiska riksårsmötesombuden när de väljer partistyrelse. Vilket sorts parti vill de ha i framtiden: Ett parti som ser mellan fingrarna på rent rashat eller ett parti som går hem hos anständigt folk?

Bloggtaggar: Politik, Sverigedemokraterna, rasism, Landskrona, Förtal, Quisling, demokrati.

Sverigedemokraterna släppte idag valberedningens förslag till partistyrelse (pdf) för det nya året. Valberedningen leds av Gävlesonen Roger Hedlund, och innehåller därutöver bl.a. Jens Leandersson, stabile Runar Filper, avsatte partiledaren Mikael Jansson och världens hemligaste sverigedemokrat - Linus “redaktörn” Bylund.

Ändringarna jämfört med det gamla året är relativt blygsamma: Man satsar på nydömda Carina Herrstedt, Landskrona, som ny suppleant. Hon är Jens Leanderssons protegé, och troligen klarar hon sig igenom omröstningarna på riksårsmötet, eftersom hon även ligger bra till bland bunkerfolk och jormaaktivister efter sin hätska bloggagitation.

Mer osäkert blir det för några andra, om nu inte valberedningens förslag klubbas igenom rakt av, vilket i och för sig är fullt möjligt. Man försöker sig från valberedningens sida på att flytta upp Skånes väls gamle ordförande, Tony Wiklander, från suppleant till ordinarie. Här kan vi säkert räkna med viss skyttegravsagitation från Rinderheim och hans folk.

Flera nya ansikten föreslås, och de förnominerade minoritetskandidaterna Lise-Lott Lundvik, Ödeshög, Magnus Ingwall, Örebro, Willie Briede, Örebro, gamle partikassören Arnold Boström, Huddinge, Hans-Olof Andersson, Lund, Krister Maconi, Borås, Gunnar Malmström, Halmstad och Patrik Ehn, Göteborg m.fl. är ett hot främst mot dessa.

Noteras ska väl slutligen att trevlige värmländske brevbäraren Yngve Johansson bestraffas med nedflyttning från ordinarie till suppleant p.g.a. visad slöhet i styrelsearbetet medan nygamle Johnny Skalin föreslås som ny suppleant. På grund av sin alltför högerkristna profil, bråk med Lars Flemström och anklagelserna om rasism blir ambitiöse David Kronlid kvar på sin suppleantplats.

Såväl Peter Ekholm som Peo Ejderhall väljer att stanna hemma i Västergötland i fortsättningen, ett beslut som de delar med arbetsmyran David Spiik, även om han för sin del stannar hemma i Närke. Kent Ekeroth lockades med uppdraget som internationell sekreterare, men tackar för sig redan nu efter ett år i partistyrelsen under vilket han hållit en låg profil.

Vän av ordning blir nog mest besviken över beskedet om Per “Pelle” Björklund i valberedningens pressrelease. Trots sina fantastiska grodor i pressen beskrivs han som “oumbärlig”. Beror detta på hans profil som bolagshöger, eller är det bara hans interna arbetskapacitet man vill åt?

Bloggen kan för sin del gratulera flitige kommentatorn Sven-Olof Sällström till hans föreslagna suppleantplats, och i lika mån beklaga Thoralf Alfsson att han likt kusinen från landet bjuds en lumpen revisorsersättarplats.

I en artikel i Folkbladet östgöten idag framgår hur SD Östergötland leker en katt-och-råtta-lek med medierna, och helst inte svarar på frågor annat än per e-post. Så sker på fler ställen i landet.

Veteranen PO Rizell kräver i en motion till RÅ att det ska bli ett tvång för alla distrikt och lokalavdelningar att ha åtminstone några offentliga företrädare. Det går inte att klara sig enbart med “Hemliga Bennys”, tycker Rizell. Partistyrelsen yrkar avslag.

Sverigedemokraterna släppte idag motionerna till RÅ 2008 (pdf). Motionerna, 30 till antalet, är rena sömnpillren för den som söker spektakulära utspel, politiska dårar och etniska krigare. Förklaringen är delvis de stadgar som antogs för några år sedan - numera kan inte enskilda partimedlemmar få motioner direkt behandlade på RÅ, utan måste gå via lokalavdelning eller riksårsmötesombud.

Jormavännen Michael Rosenberg (5) leder tillsammans med Svedalapolitikern Tom Thörnquist (4) statistiken över antalet motioner. Särskilt uppseendeväckande är inte heller deras motioner.

En del överraskningar bjuds; SD Jämtland/Härjedalen återkommer med Gun Kullbergs gamla motion om sänkt medlemsavgift för pensionärer. I sitt yttrande till motion säger dock partistyrelsen att man istället föreslår RÅ att höja medlemsavgiften till 300 kr per år för enskild medlem och samtidigt införa ett reducerat medlemskap för familjemedlemmar för 150 kr. Ända sedan partigrundandet 1988 har medlemsavgiften legat på 200 kr per år.

Olle Larsson har skickat in en motion - i vanlig ordning riktad mot “lappjävlarna” - och kan säkert få en del press för detta i Norrlands inland. Mest intresserade kommer medierna att bli när de tar del av motionen som föreslår ett avskaffande av dansbandsmomsen. Den motionen är författad av Rinderheimmannen och kansliets gamle IT-guru Niclas Carlberg.

Mest framgångsrika är tre coming men i Stockholmsdistriktet. Partistyrelsen yrkar avslag på det mesta i motionsfloran, men trions motion om mindre transfetter i maten vinner partistyrelsens gillande liksom förslaget om ett uttalande mot ryssarnas gasledning förbi Gotland.